De tyska sossarnas beröringsskräck

Tyskland har så här på måndagen vaknat upp i ett nytt politiskt landskap. Vänstern är idag ett normalt inslag i den tyska politiken, även den västtyska.
-Tyskland har fått ett fempartisystem, som en av vänsterpartiets ledare, Gregor Gysi, uttryckte det i går kväll.

Snart tjugo år har gått efter Berlinmurens fall. För borgarna innehöll den händelsen så många önskedrömmar om att vänstern för evigt skulle försvinna ur politiken.

Dagen efter delstatsvalen i Niedersachsen och Hessen har den önskedrömmen kommit på skam. Hela det gamla politiska etablissemanget letar efter utvägar för att hålla den gamla drömmen vid liv. Det tyska vänsterpartiet är hela det politiska etablissemangets största problem.

Läget är sådant i Tyskland att det egentligen finns en vänstermajoritet bland väljarna. Nåja, åtminstone röd-röd-grön majoritet. Det vill säga sossarna, vänsterpartiet och de gröna har en majoritet av de tyska väljarna bakom sig.

Men eftersom de tyska socialdemokraterna vägrar samarbeta med vänsterpartiet på riksplanet har de föredragit att gå i koalition med borgarna och låta Angela Merkel (CDU) vara förbundskansler.

Det tyska vänsterpartiet har haft sitt starka fäste i östra Tyskland, det före detta DDR. Där har de hela tiden sedan murens fall haft 15-20 procent av rösterna (eller mer). I västra Tyskland har de tidigare samlat en eller två procent av rösterna. De västtyska politikerna har därför, i det längsta, hoppats att vänstern ska hållas till östra Tyskland. Från och med i går är det inte längre möjligt. Idag har den nya tyska vänstern representation också i de västtyska delstaterna Bremen, Niedersachsen och Hessen. Vänsterns röstetal har fem- eller sjudubblats.

I Hessen har vänstern blivit tungan på vågen. Det finns en röd-röd-grön majoritet. Frågan blir därför om socialdemokraterna vågar lämna sin beröringsskräck och låta vänstermajoriteten bland väljarna bli regeringspolitik. Eller om de av rädsla för att förknippas med vänstern hellre går i koalition med borgarna som på riksplanet.

I längden kan inte beröringsskräcken hålla. Tyska SSU:s ordförande Franziska Drohsel anser att socialdemokraterna måste finna ett "praktiskt och sakligt umgänge" med vänsterpartiet. Hon konstaterar att den regerande borgmästaren i Berlin, Klaus Wowereit, har det. Och att han är tillfreds.
-------
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland
DN, DN, DN, SvD, SvD
Tyska vänsterpartiet

Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland

Idag har det varit val i de västtyska delstaterna Niedersachsen och Hessen. Båda delstaterna tillhör de folkrikaste i Tyskland. Och i båda valen har det nya tyska vänsterpartiet skördat stora framgångar.

För närvarande står det klart att vänstern tar sig in i delstatsparlamentet i Niedersachsen med 7,1 procent av rösterna. Vid förra valet fick dåvarande vänsterpartiet endast en procent.

I Hessen ligger vänsterpartiet och darrar på 5-procentsspärren. Om vänstern lyckas ta sig in även där kommer de att kunna bidra till maktskifte i delstaten.

-Därmed visar det sig att vänsterns tidigare framgångar i Bremen inte var någon dagslända, säger Dietmar Bartsch från Die Linke.

Vänsterns intåg i de västtyska delstatsparlamenten förändrar hela den politiska kartan i Tyskland. I dagens båda delstatsval har borgerliga CDU fått vidkännas stora förluster.

-------

Uppdatering:

Enligt ZDF:s kommentator har Die Linke nu 5,1 procent i Hessen (Det finns en valkrets kvar att räkna. Men enligt kommentaren tror man inte att den kan påverka). Alltså tycks det nu som att vänsterpartiet har röstats in även i Hessen.

Det är även intressant att SPD:s ledare i Hessen, Andrea Ypsilanti som också gjort framsteg, har drivit en tydligare vänsterpolitik än partiet i övrigt. Det kommer att påverka socialdemokratins politik i hela Tyskland.

Vänsterpolitik är en valvinnare!

SvD, DN

Ur Sveriges nazistiska förflutna

Som en åminnelse denna dag publicerar vi här ett par bilder ur Sveriges närhistoria. Ovan syns den svenska militärledningen som gratulerar Adolf Hitler på 50-årsdagen den 20 april 1939. Från vänster syns Chef des Protokolls friherre von Doernberg, Adolf Hitler, Sveriges minister i Berlin Arvid Richert, Chefen för försvarsstaben generallöjtnant Olof Thörnell, Chefen för marinen viceamiral Fabian Tamm, Chefen för arméstaben generalmajor Helge Jung, Kapten friherre Gösta Stedingk. (Dåvarande moderatledaren Gösta Bagge syns inte på bilden.)

Med tanke på hur dåvarande svenska soldatinstruktion såg ut, så är det inte förvånande att just Hitler firades av den svenska militärledningen:

"Det är i folkets rasegenskaper som vår förmåga och kraft ytterst bottna. För en nation är bevarandet av rasens goda egenskaper av utom ordentlig betydelse i den ständigt fortgående tävlingskampen mellan folken. Nationens kraft, välstånd och kultur bero därav. Därför utgör blandning med en icke likvärdig ras en av de största farorna för ett högt stående folk."
Ur "Soldatinstruktion. Allmän del. Vårt fädernesland och dess försvar". 1929-1943

Och här har vi nuvarande svenske kungens pappa, arvprins Gustav Adolf, som skänker en slant till Winterhilfswerk i januari 1939.

Dagens citat

- Den här regeringens popularitet är inte bedövande just nu bland det svenska folket. Det drabbar oss alla.

Göran Hägglund, ordförande för kristdemokraterna
-------
DN, AB, SvD

Historielektion

Om förspelet till andra världskriget. Vem eller vilka hjälpte Hitler att starta krig? Hade Hitler kunnat stoppas? Hur agerade västmakterna?

Vi hittade en intressant sammanfattning i en initierad bok:

"Som vi har sett skulle Storbritannien och Frankrike med Rysslands hjälp ha kunnat ingripa och sätta stopp för Hitler utan att behöva riskera särskilt mycket vid en rad tillfällen:
1936 när tyskarna tågade in i det demilitariserade Rhenlandet, 1938 när de tog Österrike och hotade med krig i Europa för att få sudetområdet, till och med när de...lade beslag på Tjeckoslovakien.

Men den fredstörstande Chamberlain hade ryggat tillbaka för sådana åtgärder. Och inte bara det: han hade själv ingripit, han hade riskerat - det var hans egna ord - sin politiska karriär för att hjälpa Adolf Hitler att ta vad denne önskade från grannstaterna. Han hade inte gjort någonting för att rädda Österrikes självständighet.
Han hade förenat sig med den tyske diktatorn för att krossa Tjeckoslovakien - det enda verkligt demokratiska landet vid Tysklands östgräns, den enda stat som var positivt inställd till västmakterna och som stödde Nationernas förbund och tanken på kollektiv säkerhet.
/---/
Sedan Chamberlain frivilligt och hänsynslöst hade låtit så mycket gå förlorat företog han sig nu i en handvändning, på grund av sin lättförståeliga bitterhet när Hitler ockuperade återstoden av Tjeckoslovakien, att på egen hand ge en garanti åt Polen - ett land som styrdes av en politiskt oduglig klick 'överstar' vilka dittills intimt hade samarbetat med Hitler, vilka som hyenor hade slutit sig till tyskarna för att slita bitar ur Tjeckoslovakien och vilkas land militärt sett var omöjligt att försvara just på grund av de tyska erövringar som Storbritannien och Polen hade hjälpt Hitler att göra."

Ur Det tredje rikets uppgång och fall av William L. Shirer

Say no more

Center for Public Integrity, en Washingtonbaserad organisation som i allmänhetens tjänst bevakar maktpersoner och -institutioner, har dokumenterat 935 lögner som USA:s politiska ledning gjorde sig skyldig till före invasionen av Irak.

Det fanns även svenska politiker som tyckte att Sverige skulle ge sig in i detta krig med stridande trupp.
-------
DN

Fritt fall fortsätter

Ännu en opionsundersökning bekräftar att svenska folket inte gillar alliansregeringens politik. Regeringen har stöd av mindre än 40 procent, medan oppositionen stöds av mer än 56 procent, enligt Sifo som publiceras i SvD och GP idag.

– Det finns inget tecken på att accelerationen nedåt för regeringen avstannar. Fallet fortsätter, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Regeringen kan dock glädja sig åt att ha ett starkare stöd, även om det minskar, bland pensionärerna. Oppositionen däremot har ett klart övertag bland unga väljare i gruppen 18-29 år.
– Det är dryga 30 procentenheters skillnad i den gruppen till oppositionens fördel, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar.

Men, men, som statsminister Fredrik Reinfeldt så träffande förklarar:

"Ni ska veta, kära väljare, ni som blir uppringda av Sifo och Temo och allt vad de heter och som ställer frågan vilket parti ni skulle rösta på i dag, att den som svarar Socialdemokraterna inte har en aning om vilken politik han eller hon sagt ja till." (ur Riksdagens snabbprotokoll, den 16 januari 2008)

Väljarna förstår inte! Det har Reinfeldt observerat tidigare. ”Svenskarna är mentalt handikappade", som han så klokt förklarade i sin bok Det sovande folket.
-------
Läs även Badlands Hyena.

En israelisk-palestinsk dirigent

- Vi är välsignade - eller förbannade - att leva med varandra. Och jag föredrar det förstnämnda, säger den israeliske och numera även palestinske pianisten och dirigenten Daniel Barenboim om förhållandet mellan israeler och palestinier.

- Det faktum att en israelisk medborgare kan beviljas ett palestinskt pass kan vara ett tecken på att det faktiskt är möjligt, tillägger han. Barenboim är den förste israel som blivit hedersmedborgare i Palestina.

Barenboim, som förra lördagen gav en konsert i Ramallah på Västbanken, säger att det är en stor ära att få palestinskt pass.

- Jag har accepterat det därför att jag tror att det israeliska folkets och det palestinska folkets öden är oupplösligt sammanknutna.

Barenboim är för närvarande ledare för Staatsoper Unter den Linden i Berlin. 1975-1989 ledde han Orchestre de Paris och 1991-2006 Chicago Symphony Orchestra.

Nästa år kommer han att dirigera nyårsdagskonserten i Wien.

Märkligt nog verkar varken DN eller SvD ha nappat på denna nyhet.
-------
Daniel Barenboims hemsida
New York Times
Sveriges Radio

På ett sluttande plan

Moderaterna rasar fem procentenheter i Demoskops senaste mätning. Regeringen har stöd av 38,6 procent av svenska folket mot oppositionens 57,6 procent. Det skiljer nu nästan 20 procentenheter mellan regering och opposition.

Regeringen börjar bli desperat. Likaså SvD:s ledarblogg. "Om inte Reinfeldt skruvar upp trycket går det åt skogen", skriver den.

- Vi måste mycket tydligare jaga Mona Sahlin, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Att jaga Mona Sahlin betyder också att jaga ABF och Lärarförbundet. Och alla andra som regeringen inte gillar.

Vi undrar om detta kommer att hjälpa regeringen? Knappast. Däremot riskerar borgarna att få en så stor del av svenska folket emot sig och så bittra fiender att de inte kan komma tillbaka till regeringsmakten på många, många år.

Lästips om Olof Palme

DN:s huvudnyhet är idag att CIA ville värva den unge Olof Palme. Jinge påpekar helt riktigt att detta inte är någon nyhet. Det är sedan länge känt att Palme under sin studenttid hade samröre med den amerikanska underrättelsetjänsten. Samarbetet handlade om att bekämpa kommunismens inflytande i den internationella studentrörelsen.

Det nya som DN grävt fram är ett dokument som visar att Palme rapporterat till amerikanska ambassaden och angett namn. Alltså en skriftlig bekräftelse på det vi redan visste.

Intressant att DN:s chefredaktör har stoppat möjligheterna att kommentera artikeln på DN.se.

McCarthy går igen - i Sverige

Borgarnas antikommunism börjar närma sig gränsen för vad som kan anses vara acceptabelt i en västerländsk demokrati. Den börjar bli ett hot mot flera av de liberala friheterna.

Redan har vi sett hur regeringen efter valet använder statliga myndigheter för att indoktrinera ungdomar i sin syn på 1900-talshistorien och kommunismen. Detta trots att man före valet sade sig vara motståndare till opinionsbildande myndigheter.

I dagens Svenska Dagbladet ger sig ledaren på ABF för att organisationen låter vänsterorganisationer, som ledarskribenten Claes Arvidsson inte tycker om, använda ABF:s lokaler som "mötesplats".

På Brännpunkt i samma tidning angriper ordföranden i "Liberala" ungdomsförbundet, Frida Johansson Metso, Lärarförbundet och dess ordförande Eva-Lis Preisz, för att en av Lärarförbundets medlemmar bedriver studiecirklar och ordnar studieresor till Kuba. Särskilt graverande är att medlemmen också är ordförande i en lokalavdelning och dessutom ordnat cirklar i Lärarförbundets lokaler.

Det demokratibegrepp som utformats i västerlandet brukar innefatta bland annat åsiktsfrihet, organisations- och församlingsfrihet. Det är just dessa friheter som borgarna i dagens Sverige angriper. Människor och organisationer som faller utanför de snäva ramar som de nya åsiktspoliserna vill sätta upp ska inte få ordna möten eller studier. Åtminstone inte i ABF:s eller Lärarförbundets lokaler.

I USA:s 1950-tal gjorde sig senator Joseph McCarthy en karriär på liknande argument som dem vi läst i dagens SvD. Eftervärldens dom mot hans minne har varit hård.

Vi vet att borgarna inte tycker om socialism eller kommunism. Vi tycker inte om dem heller. Däremot har vi inte för avsikt att förbjuda dem att samlas, studera eller åka på studieresor. Om dagens svenska borgare har för avsikt att förbjuda oss är de på väg bort från varje definition av demokrater eller liberaler.

"Frihet är alltid frihet för den som tänker annorlunda", som Rosa Luxemburg sa.
-------
Badlands Hyena kommenterar Metsos angrepp.
-------
Uppdatering: Svenska Dagbladets ledarredaktion gör reklam för tidskriften Neos angrepp på yttrandefriheten. Samtidigt säger sig tidskriften verka för "yttrandefrihet"! En blick på redaktionens sammansättning ger en inblick i vilka som styr borgerlig opinionsbildning.
-------
Uppdatering, igen: Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz svarar ånyo på folkpartisternas osakliga angrepp.

Amerikansk valrörelse

Så har den amerikanska valrörelsen börjat. Den har stor betydelse även för oss. Trender i amerikansk politik brukar få genomslag här - med tio års fördröjning. Med det allt snabbare informationssamhället kommer genomslagen att komma snabbare.

Oavsett hur utgången kommer att bli kan vi redan nu slå fast att USA är inriktat på förändring. Opinionen är mer radikal än på länge. Den vill ha slut på Irakkriget, slut på privatiseringar och införande av allmän sjukförsäkring.

Republikanerna har stora problem. President Bushs regering har skämt ut USA inför världen och det amerikanska folket har insett detta. Förtroendet för Bush är mycket lågt. 60 procent tycker att han gör ett dåligt jobb som president. Därför vill alla republikanska presidentkandidater distansera sig från Bush. Ingen riktigt stark kandidat ställer ens upp. Republikanerna ser ut som förlorare. Men som vi vet finns det starka - inte minst ekonomiska - intressen som vill behålla ett republikanskt styre.

På den demokratiska sidan syns förändringen tydligast. Bara det faktum att en kvinna och en svart kandidat är två av de främsta innebär förändring. Och att Barack Obama, en svart kille från South Side i Chicago med en pappa från Kenya, kunde vinna stort i den huvudsakligen vita delstaten Iowa är stort. Det pekar på förändring. Den entusiasm han lyckats skapa, inte minst bland ungdomar, leder till ökad politisering och mobilisering av väljare i ett land där knappt hälften av befolkningen brukar rösta. Så är Barack Obamas slagord också "Change!" Förändring!

Bland de demokratiska kandidaterna finns viktiga skillnader. Hillary Clinton representerar det gamla demokratiska etablissemanget. För många känns hennes perspektiv som en upprepning av maken Bills presidenttid - på gott och ont. Det blev ju sämre efteråt. Men som vi vet var inte heller Bill Clintons presidenttid utan skamfläckar. Även om Hillary kom trea i Iowa leder hon stort i nationella opinionsundersökningar.

Barack Obama symboliserar förändring, men han är samtidigt mycket vag i beskrivningen av vad denna förändring ska innebära. På den punkten är John Edwards, som var vicepresidentkandidat i förra valet, mycket tydligare. Som vi tidigare konstaterat här på bloggen har han lyft fram de fattigas situation i USA, allmän sjukförsäkring för alla amerikaner, slut på Irakkriget, utökade fackliga rättigheter och stärkta rättigheter för arbetare att teckna kollektivavtal. Visserligen stödde han tidigare USA:s krig mot Irak, men säger nu att detta var ett misstag.

"Jag kommer att bli den mest fackföreningsvänlige presidenten i USA:s historia", säger Edwards på sina kampanjmöten. "När jag är president kommer inga strejbrytare att kunna ta sig förbi strejkvakter för att ta era jobb!" En del kommentatorer menar att Edwards retorik innebär "klasskrig". Med detta budskap blev Edwards god tvåa i Iowa. Det säger en hel del om stämningen bland de amerikanska väljarna.

En kandidat som inte omtalas så ofta i Sverige är Dennis Kucinich. Han är kongressman från Ohio och har det mest konsekventa vänsterprogrammet i den amerikanska valrörelsen. Han har ett svagt stöd (cirka en procent i opinionundersökningarna). Han uppfattas av få som en trolig vinnare. Men han spelar en viktig roll för att föra ut ett mer konsekvent radikalt politiskt budskap. Han har fått stöd från skådespelaren Sean Penn och fungerar lite som en blåslampa från vänster. I Iowa ställde han inte upp, utan uppmanade sina sympatisörer att stödja Barack Obama.

Sam Webb, som är ordförande för de amerikanska kommunisterna, menar att detta val är mycket viktigt. Och att det är viktigt att demokraterna vinner.
-Naturligtvis kommer det inte att lösa varje socialt problem, säger Webb. Varför skulle någon tro det? Men det kommer att ge bättre förutsättningar för den arbetarledda folkrörelsen i dess kamp.

"På samma sätt som det inte finns någon väg till socialismen utan en period av kamp mot storföretagen, så finns det ingen period av kamp mot storföretagen som hoppar över valet 2008", säger Sam Webb som tror att det i år finns möjligheter till en demokratisk storseger som i valen 1936 och 1964.

Om det besannas återstår att se. Hur utgången än blir kommer den också att påverka oss.

-------

Uppdatering:

Resultatet av presidentnomineringen i Iowa beskrivs som en "jordbävning i Mellanvästern" i Washington Post. Det var ett slag mot etablissemanget.

Som vi tidigare konstaterat blåser det förändringens vindar bland USA:s väljare. Det blåser vänstervindar. Obama har med sitt slagord "Change!" kunnat fånga dessa stämningar. Inför primärvalet i New Hampshire ligger Obama först i opinionsmätningarna. Om detta också blir resultatet kan det förändra bilden av hela valrörelsen. Det självklara är inte längre självklart. Enligt CNN i går kväll har nu alla ledande kandidater antagit Obamas paroll och talar om förändring.

Hillary Clinton har börjat angripa Obama allt hårdare. Hon anklagar honom för att ha bytt ståndpunkt i flera frågor - vilket är en helt riktig iakttagelse. Men den gäller även henne och flera av de andra kandidaterna. Clinton har i flera år försökt lägga sig så nära president Bush som möjligt. När hon nu talar om förändring låter det ihåligt.

Barack Obama är medvetet vag. Han talar om enhet mellan röda och blå. Han vill ha en sjukvård "där fler familjer kan ha råd att besöka en läkare". Han ska avsluta kriget i Irak och ta hem trupperna. Han ska ta bort skattesänkningarna för företag som skeppar jobben utomlands. Han ska i stället sänka skatterna för medelklassen. Han ska befria landet från "oljans tyrrani". Han har sagt att han som president ska sätta sig ner och förhandla med försäkringsbolagen, sjukvårds- och läkemedelsindustrin.

John Edwards talar inte om landets enhet och förhandlingar med storföretagen, utan om kamp mot storföretagens girighet. Han säger att det kommer att krävas "an epic fight" mot storföretagen för att krossa deras grepp om den amerikanska demokratin.

Se och lyssna till Obamas segertal i Iowa. Likaså John Edwards segertal.

-------

DN, DN

Fritt inträde på franska museer

I Sverige tycker regeringen att det ska kosta pengar att gå på museum. I Frankrike prövar regeringen motsatt väg och gör det gratis att gå på de större franska riksmuseerna de närmaste månaderna. "Det är ett experiment för att ge en bredare publik tillträde till högre kultur."

I Sverige avskaffade den borgerliga regeringen de fria entréerna på våra riksmuseer. Nu har vi facit. Minus 25 procent besökare på de så kallade världskulturmuseerna, minus 55 procent för Livrustkammaren.
-Man får förmoda att kulturministern är nöjd, skriver DN:s ledare idag under rubriken "Snålhetens triumf".

"Svårare att förstå är hur regeringen motiverar denna förändring. Museerna finns kvar med hus och personal och samlingar och utställningar. För skattebetalarna är besparingen alltså marginell."

Frankrike har också fått en borgerlig regering, men tydligen en mer kulturellt inriktad sådan. Därför kan fransmän och turister gå gratis på Louvren, Centre Pompidou och 16 andra museer fram till den 30 juni.

Musik- och politiktips från USA

Jackson Browne är en av de stora amerikanska sångare och låtskrivare som har ett tydligt politiskt budskap i sina texter. Browne har varit musiker länge. På 1960-talet var han med i Nitty Gritty Dirt Band. Hans sånger har framförts av andra kända artister.

1986 kom han med albumet Lives in the Balance, som var ett uttryckligt fördömande av Reagan och USA:s politik i Centralamerika:

"There's a shadow on the faces
Of the men who fan the flames
Of the wars that are fought in places
Where we can't even say the names"

På Brownes hemsida kan man lyssna på smakprov ur hans produktion.

Just nu kampanjar Jackson Browne för John Edwards som i presidentvalskampanjen lyft fram de fattigas situation i USA, allmän sjukförsäkring för alla amerikaner, slut på Irakkriget, utökade fackliga rättigheter och stärkta rättigheter för arbetare att teckna kollektivavtal.

"Jag kommer att bli den mest fackföreningsvänlige presidenten i USA:s historia", säger Edwards på sina kampanjmöten. "När jag är president kommer inga strejbrytare att kunna ta sig förbi strejkvakter för att ta era jobb!"

Och om storföretagen säger han: "These people will give their power up when we take their power from them."

Inför primärvalet i Iowa på torsdag ligger Hillary Clinton på 28.6%, Barack Obama på 27.0% och John Edwards på 25.6%. Enligt en opinionsundersökning från Real Clear Politics skulle Edwards vinna mot alla republikanska kandidater:

Rudy Giuliani (R) mot John Edwards (D) = Edwards +2,7%
Fred Thompson (R) mot John Edwards (D) = Edwards +13,3%
Mitt Romney (R) mot John Edwards (D) = Edwards +16,5%
John McCain (R) mot John Edwards (D) = Edwards +3,7%

Enligt samma undersökning skulle Hillary Clinton och Barack Obama vinna mot alla republikanska kandidater utom John McCain.

Det är intressant att Edwards med ett så pass radikalt program kan nå så långt i den amerikanska presidentvalskampanjen. I måndags fick Edwards även stöd från de grönas tidigare presidentkandidat Ralph Nader.
-------
DN
John Edwards i Boone Iowa den 30/12 om storföretagens girighet.