Buffert

I det diplomatiska spelet för att få ett slut på Israels krig mot Libanon ingår att det måste skapas en buffertzon mellan Israel och Libanon - på libanesiskt område - för att skydda Israel från attacker.

Det är intressant att Israel ständigt måste bäddas in av skyddszoner på andra länders territorier. Fortfarande bygger Israel en mur - på palestinskt område - för att skydda Israel från attacker. Fortfarande ockuperar Israel Västbanken och Golan.

Om man jämför antalet israeliska liv som offrats genom åren med antalet arabiska undrar vi om det inte är araberna som skulle behöva en buffertzon mot Israel.

Och då kanske på israeliskt territorium. Som omväxling.

Israels ultrahöger

Den senaste tidens israeliska hänsynslöshet har upprört en hel värld. Människor har förvånats och chockerats av brutaliteten och övervåldet. Och inte minst av att andra folks liv inte tillmäts samma värde som israelers.

Detta är dessvärre inte några nya företeelser i den israeliska politiken. Redan Albert Einstein och andra judiska intellektuella varnade tidigt för den israeliska formen av fascism. I samband med att en senare premiärminister i Israel, Menachem Begin, skulle besöka USA 1948 skrev Einstein och en rad andra personligheter ett brev till New York Times där de varnade för att Begins politiska parti var besläktat med "nazistiska och fascistiska partier". Detta gällde såväl dess "organisation, metoder, politiska filosofi som sociala attraktionskraft".

I brevet tog författarna massakern i byn Deir Yassin som exempel på deras metoder. Deir Yassin, "som inte var ett militärt mål i kriget", attackerades av "terroristiska grupper". De flesta av byns 240 män, kvinnor och barn dödades. "Terroristerna var inte alls skamsna över sina handlingar utan i stället stolta över denna massaker, gav stor publicitet kring den och inbjöd alla utländska korrespondenter som var närvarande i landet att komma och titta på likhögarna och den allmänna ödeläggelsen i Deir Yassin."

Rent ideologiskt pekade författarna på släktskapet med andra fascistiska partier. "Inom det judiska samhället har de predikat en blandning av ultranationalism, religiös mystik och rasmässig överlägsenhet."

Dessvärre känner vi igen allt för många delar av denna beskrivning från dagens israeliska aggression. Det är också betänkligt att delar av de metoder och det tänkande som författarna 1948 kallade fascistiska i dag tycks omfattas av stora delar av den israeliska makteliten.

"Det är genom sina handlingar som det terroristiska partiet avslöjar sin verkliga karaktär; från dess tidigare handlingar kan vi bedöma vad de kan förväntas göra i framtiden."

Det skrevs 1948.

Morden fortsätter

Den israeliska krigsmakten fortsätter att döda civila i Libanon. Den senaste attacken mot Qana, där upp emot 60 civila mördades, i första hand kvinnor och barn, har lett till protester över hela världen. EU-kommissionen, Arabförbundet och FN har fördömt attacken. Sveriges utrikesminister Jan Eliasson manar till "ett slut på den militära upptrappningens vansinne". FN-chefen Kofi Annan är "djupt chockad" och Storbritannien kallar blodbadet "helt förfärande". Statsminister Göran Persson reagerar med "bestörning och vrede" på Qanamassakern:

- Israel begår det ena övergreppet efter det andra i Libanon, säger han.

Statsministern konstaterar att internationell rätt även gäller för Israel och "i den finns proportionella motåtgärder som grundregel och det struntar man i."

Persson är också oerhört förvånad över uttalanden från USA om att det inte är bråttom med en vapenvila.
- Det är ett mycket olyckligt ställningstagande som förtjänar stark kritik.

Israel förlorar allt mer av sitt politiska stöd. Israels hänsynslöshet börjar till och med bli för mycket för USA. USA:s utrikesminister, Condoleezza Rice, har under dagen plötsligt börjat tala om "the urgent need" för att avsluta fientligheterna. Samtidigt påpekar Syriens FN-ambassadör att det är amerikanska bomber som dödar.

Ovan ett par bilder från en spontan demonstration mot det israeliska vansinnet i Stockholm under eftermiddagen. Demonstrationen samlade på kort varsel några hundra deltagare som gick till Israels ambassad.

Utan vittnen

CNN rapporterar just att FN dragit tillbaka sina obeväpnade observatörer längs den israelisk-libanesiska gränsen. Det är naturligtvis ett resultat av att Israel gjort FN till ett av sina bombmål. Det betyder att Israels "brott mot humanitära lagar" kan fortgå utan internationella vittnen.

Detta sker fyra dagar efter att Israel "uppenbart avsiktligt" dödade fyra obeväpnade FN-observatörer.
-------
Bilden från södra Beirut den 26/7 2006.
-------
En intressant artikel om Hizbollah och de egentliga orsakerna till Israels angrepp i franska l'Humanité.

Kommunismen i svensk vardag

Torbjörn Tännsjö, som är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, skriver i dag en intressant artikel om kommunismen i Flamman.

Han konstaterar att kommunismen som produktions- och konsumtionssätt är allmänt omfattad på viktiga samhällsområden i svensk politik:

"Särskilt när det gäller liv och hälsa godtas kommunismen, både som produktionssätt och social ordning. Sjukvården bekostas av alla efter förmåga och distribueras enligt behovsprincipen. I stor utsträckning är också produktionsmedlen i det allmännas ägo."

Tännsjö lanserar också en annan variant av marknadssocialism, som han hämtat från den amerikanske matematikern David Schweickart från Chicago.

"Kommunismen är inte något spöke i svensk politik", avslutar Tännsjö.

"Själva ordet har en dålig klang, men dess mest centrala innebörder, det vill säga då den ses, dels som ett produktionssätt, dels som en social ordning, är i högsta grad närvarande i den dagliga politiska debatten. På vissa områden av samhällslivet — de som framstår som de mest vitala — är kommunismen en självklarhet.

Detta borde vara en utgångspunkt för radikal vänsterpolitik. En vision om hela samhällets omvandling, för att bättre tillgodose idealet om produktion efter förmåga och konsumtion efter behov, borde kunna formuleras. I årets valrörelse kommer inte detta att ske, men varför inte i nästa?
I så fall måste diskussionen börja redan nu."
-------
Tidigare artikel i ämnet på Röda raketer:
Efter kapitalismen

Israels angrepp mot FN

Vi fick under gårdagen besked om Israels anfall mot FN. Fyra obeväpnade FN-observatörer dödades. Observatörerna kom från Finland, Kanada, Kina och Österrike.

Ett misstag, säger Israel. FN-chefen Kofi Annan betecknar anfallet som "uppenbart avsikligt".

Det israeliska angreppet mot FN-posteringen i södra Libanon pågick under hela tisdagen. Från tidigt på morgonen till klockan 7 på kvällen. FN kontaktade den israeliska armén ett tiotal gånger, men beskjutningen fortsatte tills de fyra observatörerna dödats.

Om detta var ett misstag så bevisar det att den israeliska militären inte har förmåga att precisionsbomba. Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja säger bestört att Israel träffar allt utom Hizbollah:

"These so-called precision attacks seem to be mainly targeting everyone else
except the Hezbollah. The longer this continues, the more likely it is that
there will be more similar victims."

Om anfallet var avsiktligt, vilket det mesta tyder på, inställer sig frågan varför. Vill Israel slippa vittnen till sina "brott mot humanitär lag"?

Israels ÖB sa häromdagen att man ska jämna tio höghus för varje bomb som Hizbollah skickar in i Israel. Det uttalandet visar att Israel inte nödvändigtvis är ute efter att bekämpa fientlig militär. Israel siktar avsiktligt på civilbefolkningen. Så agerar terrorismen.

I det nu pågående kriget agerar Israel som en skurkstat. En stat som saknar politisk förmåga att skapa fred med sina grannar. En stat som bara ser krig och våld som vägen att hantera konflikter. På så sätt utvecklar sig Israel till en anomali i sin omgivning. En stat som måste omgärdas av murar och militära buffertzoner för att överleva. En stat som måste underhållas med gigantiska ekonomiska och militära bidrag från USA. Om Israel ska bli en normal stat måste det bli något mer än en "strategisk allierad" i George W. Bushs krigsgalenskaper.

Israel vill gärna vara ett västland. Man vill vara med i Eurovisionsschlagern och i EM. Men Israel ligger i Mellanöstern. Det är i första hand med folken där man måste lära sig umgås. Det har man hittills inte visat sig klara eller ens vilja.
-------
Tidigare artikel om Israels förhållande till USA:
USA:s tre allierade

Det nya Mellanöstern

En resa till Libanon

Det cyniska spelet runt Libanon fortsätter.

Israels ÖB Dan Halutz ger order om att Israels armé ska jämna tio höghus med marken för varje bomb som skickas mot Israel.

USA sänder vapen och drivmedel till israelerna så att de kan fortsätta att bomba sönder Libanon. Samtidigt meddelade USA i dag att de ska skicka nödhjälp via FN till offren för det USA-sponsrade kriget.

Mitt i allt vansinne har 25-årige Hanin Shakrah från Sverige valt att göra en resa till Libanon för att skildra vad som sker. Hon berättar fortlöpande om sin resa på bloggen Trip to Lebanon:

"Jag är inte någon utbildad journalist, jag är inte ens expert på landet, och det historiska libanon, eller på människorna. Men det har bara känts så starkt i mig, ända sedan attackerna påbörjades, att det som händer är för jävligt. Det är för jävligt att våra journalister bara intresserat sig för de utländska turisternas välmående, och glömt den civilbefolkning som nu sitter fast i sitt land utan någon möjlighet att kunna fly eller protestera.

Det är för jävligt att det som händer kan framställas som ett kliniskt spel, som om det är en fråga om ett parti "Sänka Skepp".Varje raket som faller, varje bomb som släpps träffar ett mål, skördar liv, och förstör ett land som kämpat sig upp ifrån ett raserat inbördeskrig. Det är därför jag åker."

Solidaritet

Röda raketer gläds över förmånen att ha blivit länkade av Rataxes och Vänsterpartiet Oxelösund.

Det firar vi med en solidaritetssång!

USA mot fred

DN rapporterar att USA motsätter sig varje förslag till eldupphör i Libanon. Det är inte så konstigt. Det är USA som betalar Israel, levererar deras vapen och styr dess politik. Utan USA:s godkännande hade Israel aldrig kunnat agera som det gör. Det kanske rent av är USA som är den egentlige initiativtagaren till kriget.

Och vem som leder USA:s politik får vi veta mer om hos Letterman.
-------
Tack till Freon blog för tipset!

Libanon

Israel – krig i stället för politik

Israels nya krig mot Libanon är ett tecken på svaghet som i sin förlängning sätter frågetecken kring staten Israels långsiktiga hållbarhet. Trots att det förra kriget blev en enda lång 18-årig reträtt har den politiska ledningen ingenting lärt. Den ockupationen löste inte Israels konflikter med sina grannar. Det kommer inte heller dess nuvarande krig att göra. Israel visar sig gång på gång vara oförmöget att skapa fred med sina grannar. Varje gång staten ställs inför problem reagerar den med våld och ännu mera våld.

Israels diplomater fungerar inte som vanliga diplomater. De arbetar inte för att hävda sitt lands intressen utan användning av militära medel. I stället fungerar Israels diplomater som propagandister för krigspolitiken. Ett intressant exempel på just detta finner vi i dagens SvD där Israels ambassadör gärna deltar med debattinlägg, medan Syriens och Libanons ambassader "avböjt att delta i debatten". Israels USA-ambassadör verkar vara mest upptagen med att stå till CNN:s förfogande.

Den israeliska regeringens retorik andas hämnd. Den är lika utvecklad som Moseböckerna. Andra folks liv tillmäts inte samma värde som israelers. Det är ett stort dilemma. Ett land som vill kalla sig en demokrati men inte respekterar andra folks grundläggande intressen - som att få leva i fred och få bygga sin egen framtid - kommer aldrig att bemötas av välvilja från dem som drabbas.

Israels diplomatiska och politiska förmåga verkar ytterst begränsad.

Det är sant att Israel lever i en fientlig omgivning, vilket inte är så konstigt. Staten Israels upprättande var en stormaktskonstruktion som inte inbegrep de folk och länder som närmast berördes. Israels eget agerande från sitt grundande har inte heller bidragit till att minska omgivningens fientlighet. Israels senaste agerande till försvar för två tillfångatagna soldater har lett till hundratals döda och skadade, över en halv miljon libanesiska flyktingar, en försvagning av den bräckliga libanesiska regeringen och en kvaddad infrastruktur. Det råder brist på vatten, mat, elektricitet och mediciner. Ett sådant oprortionerligt agerande leder inte till att omgivningen blir mindre fientlig.

Det är i första hand politiska medel som måste till för att lösa den konflikt som skapandet av staten Israel förorsakade. Israels eget bidrag till dessa politiska lösningar är mer eller mindre obefintliga. Alla konstruktiva förslag och initiativ för att lösa Israel-Palestina-konflikten kommer från omvärlden. Det är i längden inte hållbart. Israeler och palestinier måste själva finna ett modus vivendi.

En viktig orsak till att Israel inte självt söker konstruktiva lösningar på sina problem är att det egentligen inte är ett självständigt land. Landet saknar i stor utsträckning egna naturtillgångar och är beroende av import av olja, spannmål, råvaror och militär utrustning. Dess ekonomi är totalt beroende av bidrag från utlandet. Landet redovisar avsevärda valutaunderskott som täcks genom penningöverföringar från utlandet och utlandslån. Omkring hälften av statens utlandsskuld går till USA, som står för merparten av det ekonomiska och militära understödet.

Israel kan alltså inte klara sig utan bidrag utifrån. Lika lite som Hizbollah.
-------
Tidigare artikel om Israels förhållande till USA:
USA:s tre allierade