Vänsterpartiet får de högsta opinionssiffrorna på tre år. Socialdemokraterna de lägsta på två år. Och skillnaden mellan alliansen och oppositionen har minskat från 19,1 till 11,9 procentenheter. Allt detta beror på en enda sak: att Mona Sahlin försökte splittra oppositionen och begränsa socialdemokraternas samarbete till miljöpartiet. På detta sätt skänkte Sahlin en unik position till vänsterpartiet. Vänsterpartiet blev i ett slag det enda oppositionspartiet som strävar efter att samla hela oppositionen inför nästa val - vilket de flesta väljare inser är en nödvändighet för att byta regering i valet 2010. Det bekräftas också av dagens opinionssiffror. Vänsterpartiet behövs för att skapa majoritet för oppositionen.
Sahlin bekräftade också den oro som finns inom socialdemokratin för att hon ska föra partiet åt höger. Miljöpartiet är ju inte direkt en vänsterkraft i sammanhanget. Den enda motkraften mot en högervridning av socialdemokratin blir därmed vänsterpartiet. Detta faktum förtydligades genom Sahlins agerande.
Dessa två faktorer förklarar det ökade stödet vänsterpartiet. Och det förklarar socialdemokraternas nedgång.
Men hela den socialdemokratiska nedgången övergår inte till vänsterpartiet. En stor del av socialdemokraternas minskade väljarstöd har gått till moderaterna. Det är det största stödet för partiet sedan januari 2007. Det visar att ett enat regeringsalternativ är en viktig fråga för många väljare. För att skapa ett enat regeringsalternativ med flera partier så måste alla partier i koalitionen kompromissa. Det förstår moderaterna, men uppenbarligen inte Mona Sahlin.
Hela alliansbygget vädjar till denna väljargrupp. Fredrik Reinfeldts närmande av moderaterna till mittenpositioner i politiken syftar till att underlätta övergången från s till m. Det senaste utspelet från moderaterna i den vägen handlar om att sätta ett maxtak för barngruppernas storlek i förskolan. De mer insiktsfulla väljarna jämför den borgerliga retoriken med den borgerliga praktiken och ser glappet. Men det finns uppenbarligen också väljargrupper som låter sig förföras av retoriken allena. Till de senare grupperna vädjar moderaternas utspel.
Sahlin ställde krav på förändringar av de andra oppositionspartiernas politik, vilket miljöpartiet genast villigt verkställde. Miljöpartiet visade därmed ännu en gång att det är riksdagens mest opålitliga parti. Flera av partiets profilfrågor kastas gladeligen överbord inför utsikten till regeringstaburetter. Med vänsterpartiet gick det inte lika lätt eftersom detta parti är troget arbetarrörelsens ideal. Vänsterpartiet är ju det enda partiet som ger röst åt LO:s syn på ekonomisk politik och budgettak. Sahlin har hittills inte varit beredd att rucka på någon position i det egna partiets politik. Att ställa ultimatum till eventuella samarbetspartners är ingen bra grundval för ett förtroendefullt samarbete.
Det enda sättet att bygga förtroende är att respektera olikheter. Varje allvarligt menat samarbete mellan olika partier utgår från respekt för olikheterna - man måste vara överens om vad som skiljer. På den grunden kan man bygga ett samarbete på det som förenar.
Av detta kan vi lära trenne ting: Framgångsrecept för oppositionen är att skapa enhet som grundar sig på respekt för olikheter. Splittring i oppositionen gynnar den sittande regeringen. Det parti som verkar för att samla hela oppositionen vinner framgång.
För närvarande är vänsterpartiet det enda oppositionspartiet som på allvar inser detta.
-------
Uppdatering:
Lars Ohly kommenterar opinionsundersökningen och vänsterpartiets inställning till samarbetet inom oppositionen på DN.se
Ytterligare kommentar från Ohly i Dagens eko.
Tidigare inlägg:
3 kommentarer:
Raketen: Förslagsvis raderar du föregående med hänvisning till kraven på anständig ton.
Det är expedierat! Tack för påpekandet!
RR
Vassego' det var så lite så. Lite renhållningshjälp helt enkelt.
Skicka en kommentar