Den stora gåtan

"En av de stora gåtorna i svensk inrikespolitik är arbetarrörelsens haveri på skolans område. Med en dåres envishet har socialdemokratin och dess stödtrupper år efter år fortsatt att försvara en skolpolitik som missgynnar de grupper man säger sig företräda; arbetarklassen, underklassen, proletariatet eller — rätt och slätt — 'dom där nere'. Till skillnad från 'dom där uppe', den sociala och kulturella elit vars barn i regel har sitt på det torra hur dålig den allmänna skolan än är, den överklass som tack vare egna högre studier, privat förmögenhet och redan upparbetade kontakter och gräddfiler alltid kan hitta en lösning för sina barn."

Det skriver författaren Margareta Zetterström i dagens Flamman.

För en tid sedan skrev även Ali Esbati en artikel i Flamman där han konstaterade att vänsterns alternativ i skolfrågan "byggt på den olyckliga kombinationen av missriktad nivelleringsvilja och småborgerlig allmänliberalism".

"Ropen har skallat om att läraren ska 'vara en handledare'. Det har gett – förvisso billigare! – lärarlösa lektioner, och ritualiserat 'eget arbete'. Det gynnar elever som har verktygen med sig från sin uppväxtmiljö. Istället för att få hjälp i tillträdet till de kunskaper som tidigare generationer ackumulerat, antas envar kunna hitta sin egen vrå i liberal välmåga."

"I resonemang från vänsterhåll", menar Esbati, "ställs ofta faktakunskaper mot träning i att sätta kunskaper i ett sammanhang. Men den undervisning som viker av från nödvändigheten att till eleverna lära ut sådant som de inte visste förut – som kräver ansträngning – skapar inga kritiskt tänkande individer, utan svårreparerade kunskapsluckor. Analyser sker inte i vakuum – de kräver kognitivt material."

I lördags skrev också den tidigare skolministern Ylva Johansson (s) ett inlägg på DN Debatt där hon hävdade att vi måste "tänka om och utveckla en ny offensiv skolpolitik som sätter kunskaper och lärande i centrum".

Det är bra att vänstern nu äntligen börjar debattera skolfrågor på en mer riktig grund. En central fråga för arbetarklassens barn är att de tillägnar sig kunskaper om den värld vi lever i. Det behöver de för att kunna hantera denna världen.

Men det är även en central fråga för arbetarrörelsen som politisk rörelse. Om arbetarrörelsen ska kunna öka sitt inflytande över samhällsutvecklingen måste den ur sina led skapa en egen intelligentia och höja arbetarklassens bildningsnivå. Det låter sig inte göras genom en skola som överlämnar lärandet till eleverna själva.

Margareta Zetterström skriver:

"Tänk om de partier som säger sig företräda 'dom där nere' äntligen kunde inse att sådant som ämneskunniga lärare, lugn och ordning i klassrummet, skriftliga prov och betyg är en livsnödvändighet just för elever från studieovana, socialt utslagna, fattiga eller icke-svensktalande familjer utan egna kontakter och gräddfiler in i samhället och arbetslivet."
-------
Några tidigare artiklar om skola och bildning:
Höger och vänster om skolan
Gramsci och skolan
Vänstern och skolan
Bakläxa