Presidentkandidat Barack Obama höll i kväll ett tal i hjärtat av det röda Berlin. Tiotusentals åskådare fyllde Tiergarten från Brandenburger Tor till segermonumentet Siegessäule (100 000-tals, enligt Expressen och Aftonbladet).
Det är unikt att en amerikansk presidentkandidat håller valmöte utomlands. Och unikt att en amerikansk presidentkandidat väcker sådana förhoppningar i omvärlden.
Mötet var naturligtvis i första hand avsett att visa amerikaner att Obama som president kan bryta USA:s utrikespolitiska isolering. I detta avseende tjänade framträdandet sitt syfte. Men det var också intressant att se och höra vad publiken applåderade - men minst lika intressant att höra vad den inte applåderade.
Obamas historiska hänvisning till den amerikanska luftbron till Västberlin 1948 och Marshallhjälpen möttes med avmätta applåder. Förmodligen kom många av åhörarna från Östberlin som inte fick del av vare sig det ena eller det andra. Obamas angrepp på kommunismen väckte inte heller någon entusiasm i en stad som röstar rött. Obama verkar omedveten om att det finns mer än en berättelse om Berlin.
Obamas lovprisande av Nato, EU, bombningarna av Serbien, kriget mot terrorism och uppfordran att hjälpa USA i Aghanistan rönte närmast besvikelse bland åhörarna. Vi noterar att Obama aldrig nämnde FN. Vid några tillfällen såg det ut som om Obama blev besvärad över uteblivet gehör.
Däremot fick Obama rungande applåder när han talade om behovet av samarbete mellan USA, Europa och världen. När han nämnde kampen mot kärnvapen. När han talade om att övervinna motsättningar mellan kristna, muslimer och judar. När han nämnde att USA begått misstag och "inte alltid har lyckats med det man föresatt sig" i sin historia. Likaså fick han stort gehör när han nämnde fattigdomsbekämpning, aids-bekämpning och arbetet för att sänka koldioxidutsläppen (en tydlig hänvisning till Kyotoavtalet).
Amerikaner söker ofta teckna en självbild av USA som frihetens hemvist på jorden. Så ock Obama. Denna bild delas inte i alla delar av världen. Tvärtom har USA under åren gjort mycket för att motsäga just den bilden.
När Obama och hans kampanjmaskineri utformar sin utrikespolitik borde de noga lyssna till när de starkaste gensvaren kom - och när de uteblev. Det kan vara en god hjälp till Obama för att förstå hur han kan skapa samarbete med omvärlden.
Många berlinare lämnade säkert Tiergarten med blandade känslor: Obama är ingen frälsare, men han är definitivt det bästa valet i USA just nu. Dock kommer det även efter en Obamaseger att kvarstå inslag i USA:s utrikespolitik som bekymrar Europa och världen.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, Ex, Ex
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"...och fler soldater till USA"
Vad? De menar val endå fler soldater till Afghanistan.
Vi förstår inte vad du menar. Citatet måste du ha hämtat någon annan stans än från vår blogg.
Han kanske bara kan anpassa talen efter åhörarna lite bättre så slipper han besvärande tystnader och eventuella burop. Att Obama och talskrivarna ändå gör såna där misstag tyder på en ganska stor okunskap om Europa. Mest ironiskt skulle det väl vara om Obama åkte till Israel och där talade om att riva murar.
"Obamas historiska hänvisning till den amerikanska luftbron till Västberlin 1948 och Marshallhjälpen möttes med avmätta applåder. Förmodligen kom många av åhörarna från Östberlin som inte fick del av vare sig det ena eller det andra."
Varför skulle östberlinarna fått del av något? De hade ju redan fått det kommunistiska lyckoriket! Den hjälp som västberlinarna fick var ju för att hindra ryssen från att svälta ut dem.
Skicka en kommentar