Åsa Linderborg skriver en kort men kärnfull artikel i Aftonbladet om den finländska skolan. Hon noterar att skolminister Jan Björklund ofta nämner just den finska skolan som ett föredöme. Men att denna skola innebär motsatsen till mycket av det som Björklunds regering nu genomför.
De finländska eleverna har de bästa kunskapsresultaten i världen, enligt internationella jämförelser som PISA. Det gäller då såväl matematik och modersmål, som problemlösning. Samtidigt är den finländska skolan den mest jämlika i världen. Den utjämnar sociala skillnader bättre än något annat land.
Vad är hemligheten? Egentligen liknar den finländska skolan den svenska väldigt mycket. Eller åtminstone vad den svenska skolan en gång varit. I Finland har man inte ägnat sig åt ändra konceptet om en sammanhållen skola för alla elever på samma sätt som i Sverige. Friskolorna är få.
I Finland har alltid kunskaperna stått i centrum för verksamheten. Inte arbetsformer eller ordningsfrågor eller värdegrund som i Sverige. Det har inte behövts eftersom arbetsformerna och ordningen och värdegrunden är naturlig om man satsar på kunskap för alla elever. Och man har satsat på välutbildade lärare. I Sverige är allt för många lärare obehöriga.
I Finland är man inte motståndare till grupparbeten - som Jan Björklund. Men man ser heller inte grupparbeten som något allena saliggörande - som en del debattörer i Sverige.
Framgång för eleverna handlar inte om grupparbeten eller inte. Det handlar inte om antingen - eller, utan snarare om både - och. Det handlar om att eleverna under lärares ledning får ta del av kunskaper på olika sätt: föreläsningar, läsning, grupparbeten, egna uppgifter, experiment. Ju fler arbetssätt desto bättre, men det måste alltid ske under lärares ledning. Alla elever tar nämligen inte till sig mänsklighetens hela kulturarv på ett spontant sätt.
Finlands och Sveriges skolsystem utvecklades många år parallellt och lyckades mycket bra. Finland har fortsatt på samma väg och blivit bäst i världen, medan Sverige på senare år avvikit med resultatet att svenska elever idag lär sig mindre än för tio, tjugo år sedan.
Alliansen håller nu på att upplösa den sammanhållna skolan genom en ensidig satsning på friskolor. Den satsar på ordningsfrågor i stället för kunskap. Den sänker ambitionerna för de yrkesinriktade programmen i gymnasieskolan. Det är inte den finska modellen.
Björklund öppnar nu för ett återförstatligande av skolan. Men vilka skolor återstår att förstatliga när alliansen privatiserar allt fler?
-------
Läs också: Klasskillnaderna ökar i skolan.
För en socialistisk syn på skolan, läs Antonio Gramscis Om utbildning!
-------
Skriften "De finländska framgångarna i PISA" som Åsa hänvisar till var inte helt lätt att hitta, men här är den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Visst kan man gnälla på Alliansens skolpolitik om man vill det, men kom då ihåg att det var sossarna som såg till att resultaten och disciplinen i skolorna gick åt helvete.
Vi har hela tiden varit tydliga med att vänstern också bär ansvar för nuvarande situation. För att inte säga huvudansvaret, såväl när det gäller goda som dåliga sidor. Men borgerliga partier har också varit delaktiga i det som gått snett - både på riksplanet och i kommunerna - om vi ska tala historia.
Men nu är huvudfrågan hur nuvarande regering hanterar saken. Och där ser vi mest upplösningstendenser av det sammanhållna skolsystemet, slag i luften om mobiltelefoner, sänkta ambitioner och ökad segregation mellan praktiskt och teoretiskt. Märkligt nog bedriver nuvarande regering en politik som till och med går stick i stäv med EU-kommissionens rekommendationer till medlemsländerna (se t ex http://ec.europa.eu/education/policies/2010/doc/comm481_sv.pdf).
Speciellt det här med välutbildade lärare är en nyckelfråga. Studerar själv till modersmålslärare här i Helsingfors, och min erfarenhet är nog att lärarstudenter ofta lär sig bli mycket kompetenta inom sitt område.
Vi tror att du har helt rätt. Själva poängen med institutionen skola är ju att barn och ungdomar som ännu inte kan träffar vuxna människor som kan. Det betyder inte att utbytet ska vara ensidig överföring från lärare till elev. "Man lär så länge man har elever", som en lärare vitsigt uttryckte det. Men huvudsaken är att det uppväxande släktet ska få tillgång till mänsklighetens kulturella arv. Då gäller det att det finns lärare i skolan som själva behärskar detta.
Jag börjar tröttna en hel del på tjatet om outbildade lärare i skolan. Vad som utmärker dem är att de inte har en examen från lärarhögskolan, inte att de är obildade eller ens dåliga pedagoger. Vad vet vi om de onehöriga lärarnas pedagogiska och kunskapsmässiga kvaliteter? Mycket lite, men vi påstår desto mer skulle jag vilja hävda.
Istället för att ensidigt hävda lärarutbildningens primat bör man kanske ta en titt på vad den egentligen innebär - många lärare jag känner och träffat säger sig ha liten eller ingen nytta av sin pedagogikutbildning. Vad beror det på?
Vi tror på utbildning. Därför tror vi också att det behövs utbildade lärare. Samtidigt räcker inte det för att göra en bra lärare. Till det behövs också engagemang.
Visst finns det obehöriga lärare som är kompetenta på olika områden - också som lärare. Men det finna också många exempel på motsatsen.
Sen hör det till saken att lärarutbildningen på senare år inte varit tillräckligt bra. Allt för ofta har det varit ett område för lärarutbildares experimentlusta, som inte alltid haft med jobbet i skolan att göra. Därför behöver lärarutbildningen förbättras den också.
Som lärare i Finland förvånas man ibland över saker. Som dethär med mobiltelefonerna, att de blir en statlig grej. Här bestäms sådant inom lärarkåren och ingen bråkar desto mera om det. Jag tycker å andra sidan att det finns mycket att göra i den finländska skolan. Elevinflytandet kunde helt klart ökas, och man kunde satsa ännu mera på t.ex. lärarnas fortbildning.
I de skolor jag har besökt i Sverige fanns en bra och naturlig relation mellan lärare och elever som jag gillade. Men detdär med privatskolor, det är skrämmande tycker jag. Sen har det sagts att skolan speglar samhället, och det tror jag inte man ska underskatta i denna debatt.
"Hon noterar att skolminister Jan Björklund ofta nämner just den finska skolan som ett föredöme."
Japp.
"Men att denna skola innebär motsatsen till mycket av det som Björklunds regering nu genomför."
Nej. Det är ett påstående Åsa drar fram genom felciteringar ur rapporten. Men rapporten stödjer inte det påståendet om man läser den. Och Åsas artikel är som vanligt full med sakfel, som hennes artiklar alltid är.
Björklund vill ge lärare rätt att beslagta mobiltelefoner o dylikt. Det har lärare i Finland. Han vill ha mer betyg. Det har man i Finland. Det finns säkert fler exempel. Påståendet som Åsa gör att den Finska skolan gör tvärtemot vad Bjärklund vill göra är helt enkelt inte sant.
Varken vi eller Åsa har påstått att allt som Björklund gör strider mot det finländska skolsystemet. Men mycket.
Två exempel:
Björklund fokuserar på ordningsfrågor i svensk skola. I Finland fokuserar man på kunskap.
I Finland har man i stort sett behållit den sammanhållna grundskolan. I Sverige satsar regeringen på friskolor.
I likhet med Finland vill Björklund ha betyg från tidigare ålder. Det har inte vi något problem med.
"Björklund fokuserar på ordningsfrågor i svensk skola. I Finland fokuserar man på kunskap."
Visst. Men faktum är ju att Björklund har rätt att man inte kan fokusera på kunskap om man inte har ordning. Om Björklunds politik skiljer sig från den finska politiken här (vilket inte alls är uppenbart) så kan det bara bero på att den finska skolan inte har samma problem med ordningen.
Om han har rätt i att den svenska skolan är så oordnad att det inte går att folkusera på kunskap eller inte kan jag inte svara på. Och egentligen tror jag inte Björklund kan det heller, vilket är grundanledningen till att jag är emot centralstyrning av skolor och vill ha friskolor.
"I Finland har man i stort sett behållit den sammanhållna grundskolan. I Sverige satsar regeringen på friskolor."
Ja, och det har visat sig vara ett bra drag. Så bra att Finland nu också tänker införa friskolor.
Så med andra ord, dom skillnader du hittade i politik verkar inte existera.
Det går inte att få ordning för ordningens egen skull. Det är därför man bör fokusera på kunskap.
De goda resultaten i finländsk skola är resultat av en sammanhållen grundskola - inte av ett friskolesystem. Det finns inga belägg för att det svenska skolsystemet i sin helhet blivit bättre genom friskolereformen. Tvärtom. Under samma period har elevernas resultat i svensk skola försämrats.
"Det går inte att få ordning för ordningens egen skull."
Det går säkert utmärkt, men i det här fallet vill man ju alltå ha ordning för kunskapens skulle så kommentaren är dessutom inte relevant. :-)
"De goda resultaten i finländsk skola är resultat av en sammanhållen grundskola - inte av ett friskolesystem."
Nej, det är ett resultat *I* en sammanhållen grundskola. Att den relativa avsaknaden av icke-offentliga skolor skulle vara nädvändig eller ens positiv för resultatet framgår inte.
"Det finns inga belägg för att det svenska skolsystemet i sin helhet blivit bättre genom friskolereformen. Tvärtom. Under samma period har elevernas resultat i svensk skola försämrats."
Var har du källan till de påståendet?
Är det någon mer än jag...som ser den fruktansvärda ironin i att Finland drabbas av en sådan tragedi som Jokela.
Hur ska Björklund seriöst kunna prata om det goda föredömets exempel i en debatt nu?
Dessutom är den senaste tidens hysteri med bevakningskameror och prat om metalldetektorer, mentalsjuka mördare borgerliga utspel eller tidningsankor?
Eller kanske både och?
Hej Åsa, i vilken utsträckning anser Du att Finland uppfostrar goda demokrater, människor som törs ifrågasätta system och ledare i ett land med strikt hierarki? I ett land med en skola som är strikt hierarkisk?
Vänligen,
Carina Schedvin
Skicka en kommentar