"We're All Socialists Now". Citatet är hämtat från framsidan av amerikanska Newsweek. Omslaget pryds av ovanstående handslag."2009 års Amerika har blivit ett mer socialistiskt land - och skiftet påbörjades inte av en demokrat utan av en republikan", skriver chefredaktören Jon Meacham i en ledare. För säkerhets skull förtydligar han att han inte syftar på det gamla sovjetiska systemet, utan på "det moderna Europas".
I en längre artikel beskriver Meacham och Evan Thomas hur de offentliga utgifterna ökat i USA på senare år: "Under en konservativ republikansk administration har vi genomfört den största expansionen av välfärdsstaten på trettio år."
Och detta kommer att fortsätta: "Människor både till höger och vänster vill att staten ska investera i alternativa energikällor för att bryta beroendet av utländsk olja. Och det är osannolikt att ens de mest högervridna staterna kommer att tacka nej till statliga pengar för att förbättra infrastrukturen." Just nu debatterar kongressen president Obamas stimulanspaket med statliga satsningar på 900 miljarder dollar.
Den fria marknadens kollaps har lett till en annan diskussion än tidigare i USA. Det har blivit uppenbart för de flesta att den fria marknadens osynliga hand inte kan lösa alla samhällsproblem. I synnerhet inte i en tid då fler än 500 000 amerikaner mister jobbet varje månad och när "den osynliga handens" främsta förespråkare medger att de hade fel.
"Ju förr vi inser var vi verkligen befinner oss, desto snarare kan vi tänka klart om hur staten kan användas i dagens värld", skriver Jon Meacham och Evan Thomas.
-------
Läs hela artikeln
Länk till Newsweek
6 kommentarer:
Det är klart att ett omtänkande tränger fram på vissa håll i USA, men inte fasen har det något med socialism att göra. Möjligen någon sorts högerliberalism i dessutom urvattnad form. Den pajasartade och orealistiska nyliberalismen har fallit sönder och diskursen har blivt mer realistisk helt enkelt - realistisk ur kapitalistisk synvinkel, märk väl.
Hej Björn!
Vi är inte lika pessimistiska som du. Naturligtvis handlar det ännu inte om socialism i USA, så som vi uppfattar begreppet socialism. Men det handlar om en viktig förskjutning av den politiska debatten i vår riktning. Den måste vi bejaka. Det går inte att tänka sig en förändring i verkligt socialistisk riktning utan att USA först genomgår den förskjutning som nu händer.
Idag är det skottpengar på bankdirektörer och börsmäklare i den amerikanska opinionen (kolla in The Rachel Maddow Show på msnbc.com!). Diskussionen har bland annat kommit att handla om "dem som duschar före jobbet" och "dem som duschar efter jobbet". Och hur en större andel av samhället rikedomar måste komma "dem som duschar efter jobbet" till del. Kapitalismen ifrågasätts öppet inom "main stream media". Begreppet "socialism" används allt oftare i debatten - med positiva förtecken.
Socialismen uppfattas hittills enbart i betydelsen att staten och den offentliga sektorn kan spela en roll för att lösa människors problem. Men detta ska vi inte förlöjliga. Det är en skarp kontrast till Ronald Reagans ord: "Staten är inte lösningen på problemet. Det är staten som är problemet."
Insikten att gemensamma, kollektiva åtgärder kan vara lösningen på problem, i stället för enbart individuella, kan vara ett positivt första steg på vägen. Det är måhända ett första stapplande steg, men ett nödvändigt sådant om vi ska kunna föreställa oss några större steg i framtiden.
Hur långt denna förändring kommer att kunna gå beror på klasskampen. Såvida vi inte ödesbestämt tänker oss att USA för evigt kommer att vara ett kapitalistiskt land. Den senare ståndpunkten är för tråkig. Vi vill mycket hellre tänka oss att klasskampen kommer att leda till revolutionära förändringar.
Stora revolutionära förändringar börjar alltid med mindre stag. Det går inte att hoppa över dem. Kraften och möjligheten i de steg som nu tas får inte underskattas av vänstern, om vänstern vill utnyttja de möjligheter som öppnar sig, vill säga.
Man kan ju anta en utveckling där systemstörningarna blir så svåra att nuvarande ledare tappar greppet, men skall det leda vidare till något positivt måste det finnas en rörelse som kan ta vid. En sådan vill jag se innan jag tror på den - särskilt vad det gäller USA. Ge mig gärna en positiv överraskning.
Hej igen!
Rörelsen finns! Det var den som bar fram Obama till Vita huset. Det är en stor seger för det amerikanska folket. Det finns inte någon president sedan Roosevelt som har burits fram av ett sådant folkligt stöd.
Men du vill ha fler bevis. Men det du vill se 'innan du tror på det' är inget mindre än bevis för att något har blivit verklighet innan det har hänt. Det kan vi inte prestera.
Vår poäng är att en unik möjlighet öppnat sig. Det gäller för vänstern att utnyttja den och därmed påverka vad som ska hända.
Vänstern ska inte passivt betrakta utvecklingen för att se om den leder till det vi vill. Vi ska vara aktiva och utnyttja öppningarna.
I USA har det funnits diskussioner om huruvida Obama är "svart nog", om han är "erfaren nog" eller om han är "tillräckligt progressiv".
Det spelar ingen roll. Obamas seger och det han hittills gjort har lämnat öppningar för en folklig rörelse i USA och resten av världen. Vi kan inte förvänta oss mer av Obama i det här läget. Nu är det upp till oss att ta vid.
Antingen tar vi den bollen och gör något av den. Eller så väntar vi och ser vad som händer.
Om vi intar den senare attityden kommer vi förmodligen att få uppleva en självuppfyllande profetia: "Vad var det vi sa! Det blev ju ingen riktig förändring!"
Om vi i stället intar en aktiv hållning kanske vi får uppleva en "change we can believe in!"
"Upp till oss"? Jag har inga möjligheter att påverka vad som händer i USA. Har ni? :)
Däremot tror jag att jag skrivit själv någonstans tidigare att det väsentliga är inte Obama, utan att den rörelse han måste haka på för att komma fram till makten är det viktiga. Om den ser till att hålla sig självgående och jagar honom framåt kan det hända postitiva saker. Sedan är ju den centrala politiska cirkusen i Washington inte allt, en väldig massa bra initiativ kan tas på delstats- och länsnivå också.
Har vi möjligheter att påverka vad som händer i USA? Självklart har vi det!
Ett viktigt skäl för amerikaner att rösta på Obama var att "förbättra USA:s anseende i världen". Det betyder att omvärldens syn på den amerikanska regeringens politik hade en direkt påverkan på utgången i presidentvalet.
Både före och efter valet har Obama gång på gång betonat att hans regering vill samarbeta med omvärlden och lyssna på den - en skarp kontrast till Bushregeringens unilateralism och diktat. På så sätt inbjuder Obama omvärlden att påverka USA:s politik. Det ger nya möjligheter.
Obama har också gång på gång uppmuntrat människor att aktivera sig och påtalat nödvändigheten av en folklig rörelse för förändring: "Change doesn't come from Washington. Change comes to Washington."
Detta är tongångar vi inte hört från amerikanska presidenter sedan gud vet när. Det är något nytt som skapar nya möjligheter och som måste uppfattas och värderas av var och en som söker förändring av tillståndet i världen.
Det är viktigt att känna igen förändringar när de inträffar, ty "den som kommer för sent straffas av historien", som Michail Gorbatjov sa vid en avgörande historisk vändpunkt.
Skicka en kommentar