Lovsång till klassamarbetet

En kuplett som skrevs 1928 av Gustav Johansson i samband med socialdemokratiska ungdomsförbundets ”vandrande gesäll” turné.

(Mel.: Hand i hand eller eng. Side by side)

Klara strupen, gesäller!
Sjung om demokratin
en klang- och jubel- och solskenssång
så rörande och fin.
Alla tongångar skvallrar
om vårt demokratiska nit.
Det är så stämman dallrar
en verkligt känslig bit.

Säg, varför ska klasserna kivas?
I folkhemmet bör dom väl trivas.
Lyss till mitt rop:
slå er ihop
hand i hand!
Det är fattigt och trist för dom flesta
men tyder man allt till det bästa,
så går proletärn
och mångmiljonärn
hand i hand.

Från Haparandas knutar
till Ystads pantkontor
varhelst en trashank kutar
är han Kreugers och Wallenbergs bror.
Kung Gustav med krona och spira
och sjåarn som halsar en bira
bör väl ändå
enas och gå
hand i hand.

Uti dagspolitiken
kan vi enas galant
ifrån vår lilla ”vänster”-klick
till högerns ytterkant.
Lite får det ju svamlas
för galleriet ibland
men oftast kan vi samlas
för kung och fosterland.

Se, Forslund, Sydow och Söder
ska döma mot strejker som bröder,
de åtog sig käckt
att skaffa respekt
hand i hand
med böter, straff och batongslag
för Ekmans ryktbara tvångslag,
som Möller och han
rodde i lann
hand i hand.

Per Albin oss försvarar
med Hedengrenarmén,
vi sitter ju som starar
på samma bräckliga gren.
Och gäller det hetsa nationen
i kamp mot Sovjet-Unionen
går Engberg och drar
med Ljunglund i par
hand i hand.

På den fackliga fronten
tystnar stridernas dån
nu gör von Sydow enhetsfront
med Edvard Johansson.
Strejker får inte tänkas
enligt Thorberg, Sydow och Mond
nej, lönerna ska sänkas
i frid och samförstånd.

Dom går inte längre och smyger
i samarbetet med Kreuger,
nej, öppet och fritt
i samhällets mitt
hand i hand.
Från träsket flyter en dybäck
direkt till Lindman och Lübeck,
där går reformism
och kapitalism
hand i hand.

Får denna vackra telning
en lämplig, öm kontroll
blir LO underavdelning
till trusten Kreuger & Toll.
Så bara man blundar för faran
och snällt sticker huvut i snaran
och bara står still,
så stryper dom till
hand i hand.

Förr så var vi marxister
och slogs mot statskyrkan, men
nu enas prästerna och vi
i Folkets Hus igen.
Jändels psalmer i Frihet
når upp till Guds tron lika bra
som ”mästarns” bön och skriet
från Filadelfia.

Fast prästerna nyss tog en brottning
om Anderssons himmelska drottning,
bör dom ändock
klippa sin skock
hand i hand.
Fast mest vi ägnar vår dyrkan
den allena och saliga kyrkan,
går alla som vill
åt himmelen till
hand i hand.

Och varför går väl Nathan
mot djävulen i kamp?
I kristna tron är ju Satan
en mycket betydande pamp.
Vi reser en vård uti marmor
beskrivande fan och hans farmor
huggna i sten
med prästen Hallén
hand i hand.

(Vi hittade inte alla referenser. Hoppas de vi hittade blev korrekta.)