Gruppen Vägval vänster belystes nyligen i tv-programmet "Vänsterspöket" av journalisten Dan Josefsson.
Precis som vi tidigare påpekat handlar det om tomma tunnor som skramlat högljutt.
Demokrati och bristen på den i vänsterpartiet och dess hemska kommunisthorder har varit ett återkommande tema för denna grupp. Men deras egen förståelse för demokratins djupaste innebörd är bristfällig, vilket Josefssons program gav ytterligare belägg för.
Det är intressant att höra hur dessa kuppmakare hade planerat sin framtid – naturligtvis med odemokratiska metoder.
Under en stor del av 1990-talet hade gruppen stort inflytande över vänsterpartiet centralt och i riksdagsgruppen. Det inflytandet innebar att vänsterpartiet bidrog till regeringens nedskärningspolitik och utförsäljning av statliga bolag, som Telia. I stället för att bekämpa nyliberalismen ville de anpassa sig till den. Deras främsta taktiska funderingar handlade om hur de skulle lura medlemmarna att gå med på denna "förnyelse".
Men medlemmarna knorrade och gruppen tappade inflytande, för att till slut förlora det helt.
När detta blev uppenbart försökte de åter gripa makten, om så med konspiratoriska metoder och utpressning. Och när detta inte gav framgång valde de att förtala partiet och genomföra välregisserade "avhopp". Kompassen var helt klart inställd högerut.
För dem är inte en annan värld möjlig.
Efter kongressen i januari finns det inte längre någon tvekan. Vänsterpartiet är ett vänsterparti. Gruppen Vägval vänsters stöd bland vänsterpartiets medlemmar är minimalt.
När Västmanlands läns tidning recenserade Vägval vänsters debattbok konstaterade man lakoniskt:
"Efter att ha läst boken är det inte svårt att förstå att författarna kan ha svårt att känna sig hemma i dagens vänsterparti."
Slutpunkt således. Men för vänsterpartiet förblir en annan värld möjlig – och nödvändig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag ska chocka folk och gå med i vägvalväsnter som opposition i partiets minimala miniparti. Jag ska vara traditionalist och skriva plan C. Där jag ska överta partiet i partiet. Bredda vvv, med en vänsterfalang. Är det inte en bra idé!
Ähhh, det var skönt att se en mer nyanserad bild i dokumentären. som beskrev soosefieringen, av partiet. Det var nästan så att man skämdes, när några av vvv uttalade sig. Vem hade tålt en sådan grej i andra partier. Vi ska inte utesluta någon, men varför har vissa stannat. Det är för att de inte hade kunnat göra samma sak i ett annat parti.
Jag vill också ha en bred vänster, med allt från vänstersocialister til Kommunister i partiet. skillnaden är att de i VVV inte vill ha ett brett parti med oss traditionella 70-talsossar som dokumentären sade. Och jag är en sådan där hemsk ille som kan kombinera fdemokrati med ordet K*#¤#*ist (VVV-censur)
Vilket inskränkt perspektiv! Hela tiden ett partiperspektiv. Varför inte kommentera politiken i stället? Bemöta Stig Henrikssons " man kan inte finansiera offentliga jobb med offentliga jobb". Motsättningen mellan parlamentariker och partigängare är klassisk. Kom ut ur partibubblan och prata politik i stället. Förklara att Keynes teorier fungerar trots valutaavregleringar, globalisering mm.
Tankefelet hos Stig Henriksson är detsamma som hos Maud Olofsson. De verkar tro att det är ägandeformen som skapar ett värde. Offentligt ägd verksamhet kostar pengar men skapar inga värden, enligt detta synsätt. Därför måste någon annan verksamhet som skapar värden bekosta den. Det privata.
Elproduktion upphör inte att skapa värden om den utförs i offentlig regi. Sjukvård börjar inte bli värdefull först när den privatiseras.
Enligt vårt synsätt är det arbete som skapar värden - oavsett om det sker i offentlig eller privat regi.
Anonymous: Vi i vänstern bemöter argumenten dagligen, du kan även läsa lite av detta i mitt senaste blogginlägg. Det har hamnat ett sådant stycke om offentligt kontra privat och keyes teorier mellan lite hackningar på Folkpartiet.
förresten, du tror väl inte att globaliseringen är en ny sak. Det var självklart minst lika kapitalistiskt och globaliserat innan 1990 då vårt land hade Keynes konjunkturpolitik.
Här är ett citat från delen om just det du efterfrågar.
"Som Vänsterpartist stödjer jag den fulla sysselsättningens politik, med tankar på gammal beprövad Keynesiansk politik. Det är dock ingen tokvänsterpolitik, som det har utmålats av media. (Det hade gärna fått vara mer vänster.) Innan 1990 var det en skandal om sysselsättningsgraden sjönk mer än till två procent. Nu har vi en inbyggd kapitalistisk spärr, genom att vi har budgettak och inflationsmål. Vänstern vill åter igen ge riksbanken ett sysselsättningmål.
Offentliga satsningar genom en stor trygg offentlig sektor, har av arbetarrörelsen och fack möjliggort att både kvinnor och män har fått möjlighet att jobba i förvärvslivet. Den offenliga sektorn har lyft fram framgångar som Ericsson i symetri med gamla televerket (telia), en stor expanderande basindustri har varit möjlig tack vare billig reglerad el i Vattenfall, SJ har möjliggjort ABB (ASEA:s) framgångar.
Så visst finns det en koppling mellan offentlig och privat sektor. Som inte nödvändigtvis börjar vid det privata. Vänsterpartiet accepterar inte arbetslöshet. Vi ser rätten till ett arbete, som en av de viktigaste grundläggande rättigheterna. Vänsterpartiet vill därför skapa 200000 nya jobb inom den offentliga sektorn. Fast borgarna säger det motsatta! Det behövs fler sjuksköterskor och läkare inom vården och äldreomsorgen, fler lärare och förskolelärare i skolan och förskolan. En satsning på den offentliga sektorn gynnar kvinnorna, eftersom det är en majoritet av kvinnor som arbetar inom offentlig sektor. En utbyggd offentlig sektor skapar också jobb inom den privata sektorn, eftersom dessa båda sektorer är beroende av varandra. Det ska vara riktiga jobb med en lön som det går att leva på. Det ska vara jobb där man inte tummar på anställningstrygghet eller grundläggande fackliga rättigheter."
Hej Raketen.
Det låter ju oantastligt att arbete skapar värde, men varför fungerar det inte i verkligheten, läs de reellt existerande socialistiska staterna, som inte existerar längre eller har blivit som Kina? Det var ett utmärkt program av Dan Josefsson som klarlade skiljelinjen inom Vänsterpartiet. Den går ju inte mellan Stalinister och sossar. Den går ju mellan de som vill kavla upp ärmarna och åstadkomma något här och nu. Var det inte någon som sa att vara politiker var att lösa målkonflikter hela tiden. Det kan man ju försöka göra eller sitta på partikongresser och fatta beslut och TRO att man uträttat något.
Skicka en kommentar