Vi läser tidigare statsministern Tage Erlanders memoarer. Erlander var statsminister i Sverige i 23 år.
Erlander beskriver den "vilsna idédebatt" som präglade den svenska socialdemokratin på 1920-talet. Den glömde bort sin egen politik och accepterade liberala ekonomiska sanningar som att "spara sig ur krisen".
Först på 1930-talet lyckades partiet samla sig kring en offensiv politik mot arbetslösheten med massiva satsningar på offentliga arbeten.
"1930 utarbetade partiet en motion i riksdagen, där nya principer för samhällets sysselsättningspolitik drogs upp. Kärnpunkten i den nya politiken var att avskaffa nödhjälpsarbetena och ersätta dem med produktiva statsarbeten. Arbetslöshetskommissionen borde således försvinna och med den hela systemet med arbeten till löner och arbetsvillkor som låg under förhållandena på den öppna marknaden."
Denna politik förde socialdemokraterna till valseger 1932.
När krisprogrammet skulle förverkligas rasade de borgerliga tidningarna och politikerna och framhöll att "nu gällde det att spara så att inkomster och utgifter gick ihop. Man skulle ha modet att se sanningen i vitögat. Sanningen var att samhället måste begränsa sig, begränsa både sina uppgifter och sina utgifter."
Socialdemokratin såg då satsningen som en investering för framtiden: "Genom att sysselsätta de arbetslösa med nyttiga arbeten och betala anständiga löner får människorna mera köpkraft än genom understöd och skattesänkningar. Man kunde t o m tänka sig att skaffa pengar till framtidsbygget genom skattehöjningar."
Det var denna typ av politik som lade grunden för den svenska välfärdsstaten och socialdemokratins unikt starka ställning i det svenska samhället.
Om vi tar ett skutt i tiden fram till dagens politiska debatt kan vi se stora likheter med 1930-talet. När vänsterpartiet för fram kravet på 200 000 nya offentliga jobb utlöser det ett ramaskri hos borgerliga tidningar och politiker. Ekonomiskt lättsinne! Hur ska vi ha råd?
Den borgerliga arbetslöshetsbekämpningen handlar nu som då om att försämra anställningstryggheten, försämra de arbetslösas villkor och förtröstan på att det privata näringslivet ska lösa problemen.
Lika lite som på 30-talet leder en sådan politik till arbete och välstånd. Det gör däremot en tydlig vänsterpolitik - nu som då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar