Jazzmusiker stöder vänstern

Visste du att de flesta kända jazzmusikerna i USA stödde vänstern? Faktiskt alla som du gillar!
Dessutom fanns det många konstnärer, poeter och författare som stödde vänstern.
1943 valdes kommunisten Benjamin Davis till New York City Council.
I hans valkampanj inrättade Paul Robeson, känd bl a från filmen Teaterbåten där han sjöng Ol' Man River, en Committee of Artists för att stödja Benjamin Davis val.
I denna kampanj fick Davis stöd från:

Richard Wright
Lena Horne
Duke Ellington
Count Basie
Mary Lou Williams
Coleman Hawkins
Billie Holiday
Jimmie Lunceford
Art Tatum
Ella Fitzgerald
Lucky Roberts
Josh White
Pearl Primus
Fredi Washington
med flera.

När Davis återvaldes 1945 fick han också stöd från:

Jose Ferrer
Leonard Bernstein
Frederick O'Neal
Jerome Robbins och
Langston Hughes.

Stödet från konstnärer och musiker minskade dock då de hotades att mista sin försörjning på grund av sitt stöd till vänstern.
Agenter och managers, som Moe Gale, Joe Glaser och William Morris Agency, vägrade att godkänna kontrakt med stjärnor som:

Erskine Hawkins
Louis Armstrong
Benny Goodman
Count Basie och
Billie Holiday

Agenterna hotade att bryta kontrakt för skivinspelningar, tv, danser och andra tillställningar om artisterna inte avbröt sina kontakter med vänstern.
Så kan det fungera i frihetens USA.

(Källa: Paul Robeson, Artist and Citizen, Rutgers University Press, 1998)

Om frihandel

”Men, i allmänhet, är dagens protektionistiska system konservativt, medan frihandelssystemet är destruktivt. Det bryter upp gamla nationaliteter och driver motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisin till dess yttersta punkt. Med andra ord, frihandelssystemet påskyndar den sociala revolutionen. Och endast i denna revolutionära mening, mina herrar, röstar jag för frihandeln.”

Karl Marx, Tal i frihandelsfrågan, 9 januari 1848
engelska tyska

Feminism och klasskamp

I Vänsterpartiets program beskrivs feminism och klasskamp som två olika områden av människors samhällsliv som måste "analyseras var för sig".
Det är i och för sig möjligt att göra. Vad som helst i världen kan och bör analyseras var för sig. Men de kan och bör också sammanföras till en helhet.
För en socialistisk rörelse bör strävan vara att få en helhetsbild av samhället, att förstå samhället utifrån ett gemensamt perspektiv. Världen är inte tudelad, utan en och densamma.
Men i Vänsterpartiets program får man intryck av att världen är delad i två.
Där finns en sfär som har med klasskamp att göra och en annan som har med könsmaktsordningen att göra. Patriarkatet beskrivs som "en självständig maktfaktor i samhället."
Man skriver att "männen som grupp utövar sin makt genom kontroll av kvinnors sexualitet och arbete både i familj och samhälle." Detta är en beskrivning av nuvarande förhållanden, men ingen analys av vad dessa förhållanden beror på. Programmet saknar en analys av varför det ser ut på detta viset.
Vad grundar sig männens makt på? Har den tillkommit utifrån sig själv eftersom den är en "självständig maktfaktor"? Är den oberoende av allt annat? Av ekonomi och klasskamp?
I Vänsterpartiets program finns en mening som omtalar grunden till dessa förhållanden. Där sägs att "patriarkatet har sin materiella bas i reproduktionen, den sociala verksamhet där människor föder och fostrar nya generationer." Detta instämmer vi i, men varför detta skulle göra könsmaktsordningen till en "självständig maktfaktor" blir obegripligt.
I Marx' analyser är människors status i samhället beroende av deras förhållande till produktionsmedlen, dvs. deras ägande, inflytande och andel av samhällets produktion. Underordningen i klassamhället beror på brist på ägande och inflytande, vilket leder till en mindre andel av produktionsresultatet.
Kvinnor har, generellt sett, ett mindre ägande, mindre inflytande och erhåller därmed en mindre andel av produktionsresultatet. På så sätt går det att förklara kvinnors generella underordning i vårt samhälle utifrån ett marxistiskt klassperspektiv: Kvinnors underordning i samhället beror på deras underordnade ställning i ekonomin. Och på samma sätt går det att förklara patriarkatet utifrån mäns dominerande ställning inom ekonomin.
Det är viktigt att understryka att detta enbart gäller på ett generellt plan och inte för individer. Vi har ju viktiga undantag, som Antonia Axson Johnson, som är god för mer än fem miljarder dollar, enligt Forbes. Hon är, som individ, inte underordnad.
Vad beror det på att kvinnor generellt sett har ett mindre ägande, mindre inflytande och en mindre andel av den samhälleliga produktionen?
I grund och botten beror det på att det historiskt sett funnits en arbetsdelning mellan män och kvinnor, där männen fått huvudansvaret för produktionen och kvinnorna för reproduktionen, dvs. barnen. Att det förhållit sig på det viset har naturliga biologiska orsaker: det är kvinnan som föder och ammar barnen. Det har lyft ut kvinnan från produktionen, åtminstone under perioder. Och i de flesta samhällsformer som hittills existerat har detta inneburit en mindre andel av ägande och inflytande över denna produktion.
Så vad gör vi åt saken?
Ska vi stillatigande acceptera en biologisk "nödvändighet"?
Alls icke!
Det finns stora möjligheter att höja kvinnors generella status i samhället. Men det handlar då om att höja kvinnans ställning inom ekonomin, inom produktionen.
En utbyggd offentlig barnomsorg har ökat kvinnors möjligheter till arbete och egen försörjning. Det arbetet måste förstärkas ytterligare.
Rätt till heltidsarbete och en uppvärdering av lönerna inom kvinnodominerade yrken är viktiga krav för att öka kvinnors ekonomiska självständighet.
Föräldraförsäkring och annan lagstiftning kan förändras så att båda könen får mer likartade rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
Biologin spelar en roll i samhällslivet och kan analyseras enskilt, men är ingen "självständig maktfaktor" i samhället.
I boken "Naturens dialektik" har Friedrich Engels påvisat hur det mänskliga livet kan analyseras i olika sfärer, i en hierarkisk ordning, men som alla utgör en helhet.
Den mest grundläggande sfären är den mekaniska. Därpå följer den fysiska, kemiska och biologiska. Alla dessa faktorer, som kan analyseras "var för sig", är förutsättningar för ett mänskligt samhälle. Men Engels anger ett par sfärer till: den samhälleliga och det mänskliga medvetandet.
Det mänskliga samhället är i och för sig beroende av mekanik, fysik, kemi och biologi, men är inte helt utlämnat till dessa områdens lagar. Det mänskliga samhället har genom årtusenden förändrats och uppvisat olika skepnader utifrån samma biologiska och kemiska grundvalar. Det finns ju även exempel på matriarkat, dvs. samhällen där kvinnans ställning varit dominerande på grund av att hennes ekonomiska ställning varit dominerande.
Det bevisar att det är möjligt för människor att i samhället förändra sina förhållanden - men ytterst beror dessa möjligheter på samhällets produktionsförmåga och produktionsförhållanden.
Som vi ser det finns det ingen anledning att dela upp det mänskliga samhället i två olika sfärer som är oberoende av varandra - klasskamp och feminism. En sådan tudelning utgör bara en teoretisk grundval för två olika partier: ett socialistiskt och ett feministiskt. Och det är ingenting som vi behöver. Vi behöver mer enhet och gemensam styrka i kampen för ett bättre samhälle.
En framgångsrik socialistisk rörelse måste kunna påvisa hur olika aspekter av mänskligt liv är en helhet och förena olika samhälleliga krafter mot ett och samma mål. Som Maria-Pia Boethius uttryckte det vid ett framträdande i Tensta gymnasium:
- Vi vill inte bara uppnå jämställdhet med männen. Vi vill nå mycket längre. Tillsammans med männen vill vi nå friheten!
Poängen med Marx' perspektiv är att det ger ett helhetsperspektiv som befriar alla människor, ett samhälle där "envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling."
Detta borde Vänsterpartiets program förtydliga.

Kommunismen

"Även om alla människor inte betraktar kommunismen som sin sak, så betraktar kommunismen alla människor som sin sak."

Bertolt Brecht

Revolutionera EU!

Huvudsaken för en socialistisk strategi måste vara att åstadkomma förbättringar för folket. Insikten om att det kapitalistiska ekonomiska systemet i första hand gynnar kapitalisterna är utgångspunkten för strävan att skapa ett socialistiskt samhälle. Möjligheten att genomföra en sådan samhällsomvandling beror framförallt på det stöd en sådan omvandling får hos folket. Möjligheten att nå majoritet.
Kampen för förbättringar måste föras där makten i samhället finns. På arbetsplatser, på gator och torg, inom politiken i kommunfullmäktige, landsting, riksdag och i dag även inom EU och FN. För det är ju så i dagens värld att det behövs mellanstatligt och överstatligt samarbete på vissa politiska och ekonomiska områden oberoende av politiska och ekonomiska system.
Människor med en socialistisk utgångspunkt har naturligtvis synpunkter på hur de politiska och ekonomiska organen i Sverige är konstruerade och vilka beslut som fattas. Det är helt naturligt, eftersom det i vårt land är andra politiska och ekonomiska intressen som byggt upp dessa organ och som behärskar dem. Denna slutsats leder oss dock inte till att avstå från att arbeta inom politiska församlingar som behärskas av motståndare. Tvärtom, den enda vägen framåt är att allt mer envist företräda folkets intressen i dessa församlingar.
Samma sak gäller EU. Den har byggts upp av motståndaren. Motståndaren har majoriteten och därmed makten att fatta beslut inom dess organ. Detta betyder dock inte att vänstern ska avstå från att arbeta inom EU eller att ens sträva efter EU:s avveckling eller ett svenskt utträde ur EU. Snarare bör vänstern arbeta för att revolutionera EU.
Rent konkret betyder det att arbeta inom EU i den mån möjligheter ges och framförallt arbeta på att förändra styrkeförhållandena i varje land som är medlem i EU, att skaffa sig majoritet.
Så länge borgerligheten och socialdemokratin dominerar Europas länder kommer EU att ha en borgerlig karaktär. En förändring av detta förhållande kräver att Europas folk kan vinnas för vänstern. Vägen framåt för att nå detta mål är att mer envist företräda folkets intressen i varje land, och inte minst att vänsterpartierna i Europa ökar sitt samarbete.
Paroller om att Sverige ska ut ur EU är en defensiv linje. Även om den skulle lyckas kommer Sverige ändå att vara beroende av beslut som fattas i EU (jämför situationen i Norge, för att ta ett närliggande exempel).
Och även om vi hypotetiskt tänker oss att EU skulle läggas ner, så står vi ändå inför problemet att Europas länder behöver mellanstatligt och överstatligt samarbete på vissa områden. Möjligheten att i det läget bygga upp ett samarbete med progressiv inriktning kommer återigen att bero på de politiska och ekonomiska styrkeförhållandena i de länder som ska samarbeta. Det vill säga: Vem har majoritet? Vem har makten?

Fienden

"Varje folks huvudfiende står i det egna landet."

Karl Liebknecht, i ett antimilitaristiskt flygblad maj 1915

Lär av den tyska vänstern

De båda vänsterpartierna PDS och WASG kommer att framträda gemensamt i det tyska parlamentsvalet den 18 september under beteckningen "Vänsterpartiet" (die Linkspartei).
I väljarundersökningar får det nya partiet mellan 10-12 procent av rösterna. I östra Tyskland över 30 procent och är därmed det största partiet. Om resultatet håller sig till valet pekar allt på att Vänsterpartiet därmed blir Tyskland tredje största parti.
Före enandet hade PDS cirka 5 procent av väljarstödet, WASG 2 procent. Enandet har gett en skjuts framåt på flera procent. Ett plus ett har blivit tre.
Ett starkt socialistiskt vänsterparti i den tyska förbundsdagen förändrar den politiska kartan i Europa.

Om att förverkliga ideal

"Nog vet vi att man inte kan förverkliga ideal,
men vi vet också
att ingenting i världen har skett,
ändrats, uträttats
utan
idealets eld."

13/3 1919
Kurt Tucholsky, tysk författare, begravd på kyrkogården i Mariefred

Avhoppade miljöpartister

Den senaste veckan har några avhopp från vänsterpartiet till miljöpartiet rapporterats. Om det nu är så att avhopparna tycker att miljöpartiet är ett bättre parti, så är det inte så konstigt att det inte har trivts i vänsterpartiet.
Deras försök att göra vänsterpartiet mer borgerligt har misslyckats. Och tur är väl det. Borgerliga partier finns redan. Miljöpartiet finns redan. Att göra om vänsterpartiet till ett annat parti som redan finns var ett egendomligt och meningslöst företag.
Att människor med en miljöpartistisk ideologi är medlemmar i miljöpartiet är mer naturligt än att samma personer ska vara medlemmar i vänsterpartiet. Att det har tagit dessa personer tiotals år att komma underfund om detta är att beklaga. Det kan inte ha varit roligt att vara medlem i fel parti.
Troligtvis finns det några fler miljöpartister kvar i vänsterpartiet som i enlighet med sin nedskrivna plan vill skada vänsterpartiet genom att hoppa av partiet under kommande år.
Det återställer i så fall ordningen. Det är enklast om var och en är medlem i det parti som står en närmast.

Englands sak är svår

Efter de avskyvärda bombdåden i London poppar debattörer upp som menar att vi i Sverige ska göra Englands sak till vår. Med detta menar man att vi nu ska ställa upp på USA:s och Storbritanniens sida i "kampen mot terrorismen". Problemet med denna kamp är att terrorismen i stor utsträckning skapats av USA:s och Storbritanniens politik.
Vi får inte glömma att såväl USA som Storbritannien är krigförande länder, även om krigen förs i andra länder och inte på det egna territoriet. Det "friendly" London som möter turisten råkar vara huvudstad i ett land som tillsammans med USA dödar oskyldiga människor i andra länder.
Genom att USA och Storbritannien startade krig mot Irak - utan att ha världssamfundets stöd - skapade de förbittring och hat. På så sätt gjorde de sina egna folk till måltavlor för angrepp.
USA:s och Storbritanniens politik har skapat en grogrund för terrorister. Solidaritet med det brittiska folket handlar om att stödja deras vilja till förändring av Storbritanniens politik i mer fredlig riktning.