I veckan skrev
Michail Gorbatjov ett inlägg i debatten om Georgienkonflikten i
New York Times.
Gorbatjov konstaterar där att Ryssland inte har något intresse av att skapa konflikter i sitt närområde. Ryssland har i stället tvingats in i denna konflikt genom andras agerande:
"Ryssland sökte inte denna kris. De ryska ledarnas inrikespolitiska position är tillräckligt stark; de behövde inte ett litet segerrikt krig. Ryssland drogs in i detta bråk genom den georgiske presidenten Micheil Saakasjvilis huvudlösa agerande. Han skulle inte ha vågat sig på denna attack utan stöd utifrån. Så fort han gjorde det kunde Ryssland inte vara passivt."
Gorbatjov är mycket kritisk till hur västliga media beskrivit konflikten:
"Planläggarna av detta krig ville helt tydligt att Ryssland, oavsett utgången, skulle förebrås för att förvärra situationen. Väst riktade därefter en propagandaattack mot Ryssland, där amerikanska nyhetsmedia visade vägen.
Nyhetsbevakningen har varit långt ifrån rättvis och balanserad, i synnerhet under krisens första dagar.
Tschinvali låg rykande i ruiner och tusentals människor var på flykt - före några ryska soldater anlände. Ändå riktades redan beskyllningar om aggression mot Ryssland; nyhetsrapporterna bestod ofta av beklämmande upprepningar av den georgiske ledarens förledande uttalanden."
Han förebrår också krafter i väst för att ha understött utvecklingen mot väpnad konflikt:
"Det är fortfarande inte klarlagt om väst var medvetet om herr Saakasjvilis planer på att invadera Sydossetien, och det är en allvarlig fråga. Vad som är klarlagt är att västligt bistånd med träning av georgiska trupper och stora vapenleveranser har fört regionen mot krig snarare än fred."
Gorbatjov antyder att Saakasjvili kan ha utnyttjat sina "utländska beskyddare". Han använder här uttrycket "wag the dog". Uttrycket utgår från ett skämt: "Varför viftar hunden på svansen? För att hunden är smartare än svansen. Hade svansen varit smartare, så hade svansen viftat på hunden!":
"Om detta militära olycksfall kom som en överraskning för den georgiske ledarens utländska beskyddare, desto värre. Det ser ut som en klassisk 'wag the dog'-historia."
Gorbatjov manar till försiktighet i bedömningen av det komplicerade läget i Kaukasus:
"De som snabbt bestämt sig för vad som är rätt och fel i Kaukasus, eller de som söker inflytande där, borde först skaffa sig en uppfattning om denna regions komplexiteter. Ossetierna lever i både Georgien och Ryssland. Regionen är ett lapptäcke av olika etniska grupper som lever i varandras närhet. Därför är allt tal om att 'detta är vårt land', 'vi befriar vårt land' meningslöst.
Vi måste tänka på de folk som bebor dessa områden.
Problemen i Kaukasus kan inte lösas med våld. Det har prövats mer än en gång de senaste två årtiondena, och det har alltid slagit tillbaka."
Gorbatjov anser att västvärlden skulle kunna bidra till en fredlig utveckling i regionen. Men han ser samtidigt att det finns krafter som agerar för att underblåsa nya konflikter i framtiden:
"Det som nu behövs är en juridiskt bindande överenskommelse att inte använda våld. Herr Saakasjvili har upprepade gånger vägrat att underteckna en sådan överenskommelse, orsaken till detta har nu blivit uppenbar. Västvärlden skulle agera förnuftigt om den hjälpte till att uppnå en sådan överenskommelse. Om den i stället väljer att skylla på Ryssland och beväpna Georgien, som amerikanska företrädare antyder, så kommer en ny kris att bli oundviklig. I det fallet kan vi förvänta oss det värsta."
Gorbatjov satsade mycket av sin karriär på att förbättra relationerna mellan Ryssland och västvärlden. En grundläggande tanke hos Gorbatjov har hela tiden varit att fredligt samarbete mellan länder bara kan nås om man tar hänsyn till alla parters intressen och åsikter. Mellan raderna kan man läsa hans besvikelse över att västsidan inte tog den utsträckta handen. I stället har västländerna, med USA i spetsen, behandlat Ryssland på ett nedlåtande sätt och bara sett till sina egna intressen. Något som nu väcker ont blod bland ryssar (CNN hade förresten ett reportage häromdagen om västvänliga ryssar som var besvikna på väst):
"De senaste dagarna har utrikesminister Condoleezza Rice och president Bush lovat att isolera Ryssland. Några amerikanska politiker har hotat med uteslutning ur
G8, att avskaffa Nato-Russia Council och hålla Ryssland utanför världshandelsorganisationen, WTO.
Detta är tomma hot. På senare tid har ryssar ställt sig följande fråga: Om våra åsikter inte räknas i dessa institutioner, vad har vi då för nytta av dem? Bara för att sitta fint vid middagsbordet och lyssna på föreläsningar?
Under lång tid har Ryssland blivit tillsagt att acceptera fullbordade faktum. Här får ni Kosovos oberoende. Här har ni avbrytandet av
ABM-avtalet, och det amerikanska beslutet att stationera robotförsvar i grannländer. Här är den fortgående utvidgningen av Nato. Alla dessa steg har tagits mot bakgrund av vackert tal om partnerskap. Varför ska någon behöva stå ut med ett sådant skådespel?
Det talas mycket i USA dessa dagar om att ompröva relationerna till Ryssland. En sak borde definitivt omprövas: vanan att tala till Ryssland på ett överlägset sätt utan att ta hänsyn till Rysslands åsikter och intressen."
Gorbatjov understryker behovet av ett förbättrat samarbete mellan Ryssland och USA. Men han tvekar om samarbetets krafter har tillräcklig styrka bland politiska makthavare i USA:
"Våra båda länder skulle kunna utveckla ett verkligt, i stället för låtsat, samarbete. Många amerikaner, likväl som ryssar, förstår behovet av detta. Men gäller det även de politiska ledarna?"
-------
Tidigare texter:
Vi har tidigare berättat att Teater Tribunalen och Teater Galeasen i Stockholm gemensamt arbetar med en iscensättning av Kommunistiska Manifestet - en av världens mest berömda politiska skrifter. Premiären blir den 22 september på Tribunalens scen på Hornsgatan.
