Förre riksdagsmannen Tasso Stafilidis lämnar vänsterpartiet, rapporterar Svenska Dagbladet.
- Det är oerhört befriande, säger han.
Det är tråkigt, men föga överraskande. För lite mer än ett år sedan övervägde han att lämna partiet, men ändrade sig i samband med partikongressen i januari. Därefter bedyrade han sin trohet mot partiet i samband med att han ånyo kandiderade till riksdagen.
Han placerades dock inte på valbar plats, vilket var ett klokt beslut. Om någon är osäker på sitt medlemskap i ett parti är det inte förnuftigt att välja personen som företrädare för det partiet. Det bör gälla varje parti.
Stafilidis säger nu att vänsterpartiet är en "sekt" som styrs av kommunister. Varken det första eller det andra påståendet är riktigt sant. Ett parti som stöds av hundratusentals medborgare kan knappast kallas en sekt. De ledande företrädarna för vänsterpartiet kan inte heller betecknas med samlingsnamnet kommunister.
De är i främsta rummet inspirerade av olika radikala strömningar i tiden (en egen svensk blandning av marxism, feminism, ekologism, internationalism och fackföreningskamp). De företrädare som kallar sig kommunister gör det i en mycket allmän mening (de förespråkar ett klasslöst samhälle). Ungefär lika allmänt som begreppet socialism.
Det som framförallt förenar de ledande kretsarna i dagens vänsterparti är viljan att vara vänster och ta avstånd från högervridningen i politiken. Tasso Stafilidis däremot har allierat sig med dem som tror att framgång för vänstern kan vinnas genom anpassning högerut. Därför är det logiskt att Tasso lämnar vänsterpartiet. Om han vill fortsätta att vara politiskt aktiv finns det gott om alternativ högerut.
Vi noterar för övrigt att en tidigare vänsterpartist på Gotland nu gått med i moderaterna. Det är inte att undra på att det funnits spänningar inom partiet när det omfattat medlemmar med så motstridiga uppfattningar.
21 december 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Å ena sidan hade han vad jag förstår god hand om HBT-frågor, enligt min uppfattning mindre så vad det gäller upphovsrättsliga frågor.
Det är alltid synd när en kamrat lämnar partiet, men fakta kvarstår: Allting förändras, partier förändras och människor förändras.
Om partiet inte är detsamma som när han gick med, så är det väntat, en politisk organisation kan ju knappast förbli oförändrad över en längre tid. Att partiet är mer radikalt än tidigare beror sannolikt på att klasskampen faktiskt är skarpare.
Synd att han går, synd att han passar på att välla över av bitterhet, men förändring och utveckling är ingenting att beklaga.
Vänsterpartiet är ett brett parti, särskilt om man betraktar den tvåaxlade politiska modellen där (V) rymmer allt från folk som ivrar för staten till andra som förespråkar självförvaltning.
Vad det gäller Tassos anledningar, är jag i detta fallet benägen att tro att det handlar om personliga skäl, alltså att han känner sig förbigången eller något liknande.
Anyhow, önskar honom lycka till i framtiden, hoppas han hittar något givande att göra.
Sorglig kommentar. "Det som framförallt förenar de ledande kretsarna i dagens vänsterparti är viljan att vara vänster och ta avstånd från högervridningen i politiken." Man är alltså inte intresserad av att nå arbetarklassen i vid mening. Nä, huvudsaken att man säger de rätta kodorden och hånar dem som försöker åstadkomma något här och nu. Färre men bättre tycks vara mottot.
Poängen är väl att vinna medborgarna för sin politik. Inte att vinna ett flertal genom att ta över andras politik, så kallad triangulering.
Båda grupperingarna försöker åstadkomma något här och nu. Det är inte där skillnaden ligger. Båda grupperna präglas av stor pragmatism på den punkten (se t ex Ohlys samarbete med Persson och Wtterstrand/Eriksson).
Kodord finns för både höger- och vänsterpolitik.
Vi har också sett hånanden från båda sidor. Tyvärr, är det inte heller där skillnaden ligger.
Nej, skillnaden handlar om vad man försöker åstadkomma. Vänsterpolitik eller mitten-högerpolitik. En politik för att förändra sakernas tillstånd eller för att anpassa sig till dem.
Vi tror att båda grupper strävar efter att utöka sitt inflytande. Men har olika uppfattningar om hur det kan åstadkommas. Och för vad.
Skicka en kommentar