Hjärtlös liberalism

Det finns en klar och tydlig linje i de frågor som Lars Leijonborg väljer att driva. Det måste vi ändå tillstå. Problemet är att den linjen alltid tycks värna de starka mot de svaga, det reaktionära mot det progressiva.
Inte sällan driver han samma tendens som den yttersta högern. Inte lika extremt, men i samma riktning. Och han lyckas tolka liberalismens principer så att de gynnar extremhögern.

Det är samma tolkning av liberalismen som fick danska Jyllands-Posten att uppfatta muslimer som ett hot. Det var detta som gjorde att Jyllands-Posten hamnade på samma sida som det främlingsfientliga Dansk folkeparti i debatten. Det är sådana val som leder till att danska folkpartiet och högern stärks. Det visar den senaste opinionsundersökningen i Danmark.

Det var därför Leijonborg ville att Sverige skulle stödja Danmarks regering, som så illa hanterat Jyllands-Postens provokationer. Det är därför han nu anmäler Laila Freivalds till KU, i yttrandefrihetens namn. De främlingsfientliga sverigedemokraterna lär applådera. Det är deras rätt att bedriva hetsjakt mot muslimer han vill värna.

Att försvara abstrakta principer oberoende av konsekvenser är hjärtlöst.
Redan Goethe skrev:
"Min dyre vän, grå är all teori, men livets gyllne träd är grönt."

Syftet med mänskliga fri- och rättigheter är inte att stödja förtryck, utan att värna människors rätt till liv och frihet.

De mänskliga rättigheterna innehåller också rätten till frihet från fruktan, att åtnjuta fristad från förföljelse och rätt till arbete. Det är fri- och rättigheter som förvägras många människor även i vårt land. Inte minst invandrare och flyktingar från muslimska länder. Leijonborg väljer att inte lyfta fram värnet av dessa fri- och rättigheter.

En liberalism som endast värnar de starka mot de svaga, förföljarna mot de förföljda, de rika mot de fattiga, är en hjärtlös liberalism.