(s) + (v) = regering

Vid vänsterpartiets kongress i helgen beslutade partiet att eftersträva platser i nästa regering, om vänsterpartiet efter valet ingår i en majoritet i riksdagen.
Det är en normal strävan. Varje regering måste grunda sitt regeringsinnehav på en majoritet av riksdagens ledamöter.

I Sverige har vi i många år haft en onormal situation. Den socialdemokratiska regeringen har endast bestått av en minoritet och på olika sätt fått söka stöd av andra partier i fråga för fråga. Detta har varit besvärligt för regeringen. Därför har den sökt binda upp vänsterpartiet och miljöpartiet kring ett särskilt samarbete i vissa frågor. Utan att någonsin släppa in andra partier i regeringen.
Det är ett onormalt tillstånd, med få, om några, liknande exempel från andra länder.

När nu vänsterpartiet tydliggör kravet på att ingå i en regering om det är en del av den politiska majoriteten börjar socialdemokraterna att krumbukta sig.

Roligast blev det när Marita Ulfskog, som är socialdemokraternas partisekreterare, igår sa att vänsterpartiets hållning i EU-frågan utgör ett hinder för partiets medverkan i en regering.

Det är väl ingen hemlighet att Marita Ulfskog själv haft ungefär samma uppfattning som vänsterpartiet i förhållande till EU. Det går tydligen bra för en nej-sägare att vara regeringspartiets partisekreterare.

Det är väl heller ingen hemlighet att flera statsråd i regeringen varit motståndare till Sveriges medlemskap i EU eller till EMU.

Socialdemokraternas argument för att hålla vänsterpartiet utanför regeringen är därför krystade och ihåliga. Med en framgång för vänstern i höstens val kan vi hoppas på en nödvändig omprövning hos socialdemokraterna, så att den norska situationen blir det normala.
Där ingår vänsterpartiet i regeringen.
Med en vänsterframgång i höstens val kanske det inte heller blir möjligt för en minoritet i riksdagen att avgöra vilka som ska sitta i regeringen. Inte i Sverige heller.