Fritiof Enbom på väg in i rätten 1952.Enbomaffären på 1950-talet fortsätter att hemsöka det svenska rättsmedvetandet. I dagens SvD skriver Stellan Bojerud, tidigare chef för krigshistoriska avdelningen vid Försvarshögskolan, om hur åklagaren Werner Ryhninger "aktivt vilseledde och manipulerade rätten".
Enbomaffären var den stora spionrättegången på 50-talet som skulle "bevisa" för svenska folket att kommunisterna egentligen var spioner. Fritiof Enbom (1918-1974) var partimedlem och arbetade på tidningen Norrskensflamman. Han var en mytoman som hittade på de mest fantasifulla berättelser om sig själv och andra. Flera personer dömdes i rättegången utan att det fanns några andra bevis än Enboms egna vittnesmål. Fritiof Enbom och Hugo Gjersvold fick livstids straffarbete. Fyra medåtalade fick mellan 8 månaders och sju års straffarbete.
1968 påvisade Gustav Johansson hur rättegången användes i politiska syften i boken "Säpometoder, tjallare och mytomaner". På 1970-talet skrev den kände professorn Arne Trankell boken "Chef för Grupp Norr : en dagdrömmares fantasier i skuggan av det kalla kriget", som på punkt efter punkt vederlägger åklagarens bevisföring. Tomas Bresky har i år kommit ut med boken "Kodnamn: Mikael - spionaffären Enbom och kalla kriget". Även Stellan Bojerud har i år kommit ut med boken "Livstidslögnen".
I SvD konstaterar Stellan Bojerud att "åklagaren valde att åberopa uppgifter som Enbom erkänt att han helt och hållet fantiserat ihop som vore det sanning, och rätten svalde den bluffen!" Konsekvensen blev att antikommunismen tilltog i Sverige och att flera helt oskyldiga personer dömdes till långa fängelsestraff.
"Vad var det då som drev statsåklagaren att på detta sätt korrumpera rättvisan? frågar Bojerud. "Jag har bara ett svar, nämligen att han såg sig som Sveriges svar på senator Joseph McCarthy. Här gällde det i 'kalla krigets' anda att hänga på trenden från USA och sätta fast kommunister – även till priset av att oskyldiga offrades."
"Än mer skandalöst är att Riksåklagaren så sent som 2002 valt att ställa sig bakom den orättfärdiga domen och motsätta sig att Hugo Gjersvold skulle få resning i Högsta Domstolen. Svenskt rättsväsende hade vid flera tillfällen mellan 1953 och 2005 chansen att själv städa ut liken ur garderoben, men valde att hävda att allt gått rätt till."
När ska det officiella Sverige erkänna att Enbomaffären var en bluff och att svensk rättsväsende begick justitiemord på de dömda?
3 kommentarer:
Nuförtiden dömer vi män för våldtäkter som de troligen inte begått, eftersom det ligger i tiden att jaga sexbrottslingar. Därför måste varje tid ha sina oskyldigt dömda, annars skulle ju de som driver debatten inte ha några avskräckande exempel att peka på.
Enbomaffären hade väl sitt ursprung i att en pratkvarn gjorde sig till storspion. Det finns värre rättsskandaler, ex målet mot obducenten och allmänläkaren.
Varför skrivs det inte an anotlogi om alla kända och möjliga rättsskandaler i Sverige?
Enbomsaffären kanske kan ses som en liten svensk motsvarighet till de betydligt värre saker som hände både i väst och öst: McCarthyismen i USA, Slansky- och Rajkprocesserna m.fl. i öst. Samma tid, samma panik, bara olika etiketter på de anklagade.
Skicka en kommentar