Det är tråkigt när folk dör. I synnerhet sådana människor som försökt göra världen lite bättre. Till dem hörde Lars Forsell.Läs Poomas text. Den är utmärkt. Men vi förstår inte Mattias rädsla för Lars Forsells "vurm för Lenin". Lenin var också en som försökte göra världen lite bättre.
För den som undrar vad detta handlar om rekommenderar vi Lars Forsells "Oktoberdikter".
6 kommentarer:
Jag började skriva ett svar, men det blev långt och en egen post på min egen blogg. Så svaret finns här. Om tillvägagångssättet tillåts.
Kamratligen
Mattias
Alla tillvägagångssätt som för diskussionen vidare tillåts!
Vi uppfattade en rädsla, vilket du bekräftar i ditt svar. Och naturligtvis har du rätt till den.
Och visst låg Lenin bakom beslut som ledde till människors död. Han var ledare för ett land som befann sig i inbördeskrig och hade att kämpa mot utländska interventionstrupper.
Samtidigt låg han också bakom beslut som räddade många människoliv (läs t ex vår text om Zimmerwald idag). Lenin avslutade Rysslands deltagande i första världskriget, vilket naturligtvis räddade många liv.
När det i den allmänna debatten talas om kommunism nu för tiden, så talas det samtidigt om död. Varför gör man inte samma omedelbara koppling då det gäller kommunismens motståndare? De dödade ju också! I första världskriget, i inbördeskriget, under den utländska interventionen. Det låter emellanåt som om det bara är kommunister som har dödat någon.
Man bör heller inte lasta Lenin för sådant som hände efter hans död. Det får efterträdarna stå för.
Vi menar inte att man slaviskt måste följa allt som Lenin sa eller skrev. Men det vore synd om vänstern lät sig skrämmas av en person som tillfört en hel del till den socialistiska rörelsen och som faktiskt har en del att tillföra än i denna dag. Läs gärna Slavoj Zizek:(http://lacan.com/zizeklenin34.htm)
Visst är det svårt att närma sig dessa frågor genom de "gigantiska lager propagande" som omger dessa frågor. Men det är väl det vi är till för: att göra det riktigt svåra och farliga.
"Det finns saker man måste göra fast man är rädd, annars är man ingen människa utan bara en liten lort", som Astrid Lindgren skrev.
Denna debatt är nu dubblerad, den finns både här och på min blogg.
Att man fattar beslut som dödar i krig är oundvikligt, det är inte grunden för rädslan här, även om de är djupt problematiska ur alla andra synvinklar och föder den värsta skräck som någonsin fötts. I frågan om krig har naturligtvis de kapitalistiska länderna en betydligt större skuld i antal liv än den socialitiska rörelsen. Precis som det dör människor varje dag i de kapitalistiska ländernas fabriker.
Men inget blir lättare, eller rättfördigas av att ställa andras brott som förklaring, spegel eller jämförelse. Ibland kan det vara en ursäkt, men långt i från alltid. Snarare tvärtom. När man ställer upp en annas brott som förklaring till sitt eget säger man egentligen bara, "Det var han som börja" eller "Det var inte bara jag". Det är dumt på skolgården och det är dumt i verkligheten. Däremot tror jag att det vore av yttersta vikt att man kunde få människor att öppna ögonen för de brott som varje dag begås genom medvetna poltiska handlingar över hela den kapitalistiska världen i dag. Men det är för mig en annan fråga.
Det jag i sammanhanget är rädd för är politiska mord, demokratiska mord, diktatorisk uppbyggnad. Man kan naturligtvis säga att diktaturen byggs under tryck från omgivningen, precis som den motiveras och byggs i USA, och kanske till viss del Europa, i dag. Men är det förlåtligt? Nej, inte i går och inte i dag. Men i går var mer förklarligt då det inte ens fanns en demokrati att bygga på, däremot en diktatorisk tradition och struktur. Men det borde varit socialismens mål att bryta den, inte förstärka den.
Var fanns Lenin i detta? Jag vet inte och jag vet inte var jag ska finna svar. Förmodligen i hans texter, men de är så många och jag är så få.
Det jag egentligen vill veta om Lenin är:
Var stod han egentligen i demokratifrågan?
Vilka texter ska jag läsa för att se vad han skrev och vad han fattade för beslut?
Visst är det sorgligt när idéer som är bra inte får komma fram, förmodligen för att de hotar ordningen, för att de hotar makten.
Han Zizek upptäckte jag för ett tag sedan och den där artikeln ligge i pipeline för att använce ett extremt fult uttryck. Det får väl bli mitt första spadtag i det svåra och farliga.
Självklart ska Lenin inte stå som ansvarig för det som hände efter hans död, om inte hans beslut syftade till det som hände.
/Mattias
Rädsla handlar ofta om det okända, men det vore tråkigt om även vänstersinnade skulle uppfatta kommunismen som ett spöke.
Vi föreslår ett studium av "Staten och revolutionen". Den finns på nätet: http://www.marxists.org/svenska/lenin/1917/staten.htm
Jag uppfattar inte kommunismen som ett spöke. I själva verket tror jag att kommunismens idéer är den enda vägen till en hållbar värld. Men samtidigt har begreppet gravt missbrukats och i praktiken gjorts oanvändbart om man vill ta sig framåt. DEt har sagts miljoner gånger och jag vill inte tjata. Egentligen är det inte viktigt, det viktiga är idealen, men då är det också viktigt att veta var man ska hitta argument och texter som kan öppna sinnet och lära en nytt.
Ovan nämnda begreppsmissbruk har gjort det så väldigt svårt att närma sig kommunisterna, tänkarna som lagt fram idéer, tankar och visioner som i sanning leder till friheten. Man får göra det sakta och försiktigt, med tungan rätt i mun och en kunskapens och nyfikenhetens ficklampa i högsta högg. Det finns både spöken, monster och de som leder helt rätt. Det är oxå därför det är viktigt att debatten inom vänstern aldrig får dö om vad det är vi vill och var vi ska, men oxå hur och varför naturligtvis.
Jag har inte orkat börja läsa tipset ännu, men jag ska. Tror till och med att den står i pappersform i min bokhylla.
/Mattias
"Det finns ingen kungsväg till kunskapen, och endast den, som inte skyr mödan att klättra uppför dess branta stigar,har utsikt att nå dess ljusa höjder."
Karl Marx
Skicka en kommentar