Vi har fått en intressant kommentar till vår blogg om Public service och Petter Nilsson, som vann Toppkandidaterna. Petter skänkte en del av sina pengar till Osynliga partiet, en kampanj som initierats av det Syndikalistiska ungdomsförbundet, SUF.
Kommentaren från Undertecknamn lyder:
"1. Det är inte anarkister som ligger bakom ( ), det är kommunister.
2. Klasskampen skadas inte av att man visar dess konfrontativa sida, du måste se dynamiken mellan teori - praktik. Det ( ) sysslar med idag är precis vad SSU borde göra med inte vågar då dom är för bundna av sitt moderpartis syn på att den högsta formen av demokrati uppnås genom reform och inte genom stenhård klasskamp.Det är grundläggande Marxism och tidig socialdemokrati.
3. Om ett par glaskrossningar är det får bägaren att rinna över så börjar jag undra om det verkligen är en röd regering vi behöver för att ställa allt till rätta.Nej men skämt och sido,Socialdemokraterna förtjänar inte att vinna valet men vi förtjänar inte en borglig regering."
Denna kommentar illustrerar på ett utmärkt sätt det vi försökt säga.
Småborgerlighet kännetecknas av att den har svårt att bestämma sig och ta ställning till de verkliga politiska alternativen, varken för den ena eller andra, hit eller dit. Därför tycker inte skribenten att vare sig det ena eller det andra regeringsalternativet förtjänar att vinna valet. Därför tar skribenten ställning för något tredje, som inte är annat än osynligt.
Bekvämt. Man slipper ta ansvar och ställning.
Den konfrontativa sidan av klasskampen är inte osynlig, inte på minsta sätt. Den blir synlig när människor som tål dagens ljus kämpar för sin rätt. "Stenhård klasskamp" handlar inte om att krossa glas i nattens mörker och sedan springa och gömma sig.
I Kommunistiska manifestet skrev Marx och Engels att "kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter". Därför blir det extra märkligt att Undertecknamn skriver att det är kommunister som ligger bakom Osynliga partiet.
När blev syndikalisterna kommunister?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tja...begreppet syndikalist innefattar många saker....dels SUF, syndikalisternas ungdomsförbund....Som är väldigt aktivistiska.
Dock ser jag ingen motsättning i att vara socialist och välja att vara organiserad syndikalist vad det beträffar det fackliga.
SAC har burit den radikala arbetarrörelsens fackla ganska väl, och fungerar som ett fackförbund skall.
Dock är jag inte opartisk, jag är ju trots allt SAC-organiserad.
Det jag ville ha sagt är att menar man SUF är det bättre att säga det än att säga syndikalist, då det det begreppet inkluderar oss som valt att vara organiserade i SAC.
() må vara syndikalister, men alla syndikalister är inte med nödvändighet ()...vissa av oss är (V) ;)
Det vore bra om även SAC gjorde den distinktionen tydlig.
Bra inlägg!
Jag ska försöka svara på det, utan att rita en karikatyr av dina åsikter, för att sedan slå på dom i blindo likt med en pinjata.
De som krossade glasrutor lyckades med två saker.
1. Föra upp frågan om Mauderaternas lagförslag om skippad LAS för arbetare under 26 på den politiska agendan inför 1 maj.
-Vem talade om anställningstrygghet för oss arbetarungdomar innan dess?
2. Skapa en klar skiljelinje, genom att föra praktisk politik och låta den tala för sig själv istället för att förlita sig och den marknadsstyrda post-politik som bedrivs i parlamentet.
- Men båda saker behövs naturligtvis.
Själv motsätter jag mig inte alls parlamentarismen och förstår att man måste rösta för att det inte ska bli en borglig seger, vilket skulle förvärra läget för både mig och mina vänner. Det du väljer att inte se är att klasskampen inte stannar vid röstbåset och att även de som till vardags. ”på grund av en intellektuell underkastelse och underordning lånat en världsåskådning som inte är dess egen från en annan grupp, hävdar denna ord och tror sig följa den” för att citera Gramsci, i praktiken gör någonting helt annat. Vad sägs om att delta i en organiserad maskning vid det rullande bandet på ett slakteri?
Jag ser inte skiljelinjen mellan osynlig och synlig kamp. Det är samma kamp som förs utomfacklig som senare blir den officiella fackliga linjen då flera väljer att föra den.
Som både du och jag vet, så tar det ett tag innan vattnat börjar koka även fast spisen är het.
Och därför ger ditt citat ur det manifestet ger mig ingen ro.
Vad är grejen med det?
Det visar ju bara att du är en inbiten post-leninist som inte kan ta Marx teser och applicera den på dagens verklighet. Vad är meningen med att kalla sig revolutionär idag, om man inte bedriver en revolutionär praktik, på annat sätt än att stå på stan och sälja tidningar?
Och sist men inte minst: Osynliga partiet ( ) är inte syndikalister
Se själv på: http://www.osynligapartiet.se
Vilken verklighet lever du i? Det är arbetarrörelsen som länge drivit frågan om LAS.
Osynliga partiets glaskrossande lyckades med att föra bort frågan om LAS från debatten till en debatt om glaskrossning.
Vilken hjälp till Maud!
Syndikalistiska ungdomsförbundets kampanj hjälper borgarna inför valet. Borgarna vill ju inte heller prata politik.
Jag börjar undra på vad du har för klassanalys?
Vilka är då arbetarrörelsen om inte vi som lönearbetare och mervärdesskapande?
Nej du har fel, frågan om LAS
kom att ställas till sin spets i och med Frankrike protesterna, och gav då en öppning till debatt i media.
En öppning som ( ) nyttjade väl.
Men du vägrar se dynamiken mellan parlamentarisk och utomparlamentarisk kamp. Synd för dig!
På vilket sätt hjälpte det Maud?
Jag tycker helt du förlorat greppet om vad kampen står idag om du inte kan applicera dina teser om verkligheten på dagens strider mot osäkra anställningar och AMS lönedumpande tendenser.
Att tala politik är vänstern bra på att göra, men att finna nya praktiker för att bedriva klasskamp det är de destå svårare med.
Syndikalistiska ungdomsförbundets glaskrossande skadade inte centerpartiet. Tvärtom vreds debatten bort från centerns ungdomsfientliga politik till tycka-synd-om-artiklar för att partiet fått några fönsterrutor krossade. Det gynnade centerpartiet.
Fram till glaskrossandet fördes en livlig debatt i media om centerpartiets ungdomsfientlighet. Centerpartiet blev helt klart pressat och hade svårt att försvara sig.
Som en skänk från ovan, för Maud, kom då glaskrossningen. Och efter den har debatten om centern och LAS försvunnit i media. Det tackar Maud säkert för.
Vi andra, som inte stöder borgarna, beklagar detta.
Framgångsrik klasskamp betyder att man bekämpar borgarna - inte att man hjälper dem.
Skicka en kommentar