Se trälens krumma rygg! -
se hudens örtagård av ärr,
se musklers kummel,
ådrors ormbon.
Ett valv av härdat stål
är denna rygg:
ej byggt
på lösan sand
den som där rest sitt hus;
må allt det värsta, tyngsta
slås på trälens rygg -
den sviktar ej,
den samlar krafter blott
att en gång ut sig räta.
Ve dig, du värld,
då trälen rätar ut
sin rygg
och vreda händer hans dig undanvräker!
Din orätt, lättja,
kättja
böjt hans rygg så krum -
de sopas bort
som stormen jagar
agnen.
vad båtar dig din makt,
förtryckets våld:
till grus, i
kras
allt sammanstörta skall -
till mull,till odlingsmull
för forna
trälens fria
mänskolängtan.
Hell dig, du värld,
då trälen
rätat
ut sin rygg,
sin krumma rygg,
och andas fritt!
Elmer Diktonius, (1896 - 1961), finlandssvensk författare, hade Otto Ville Kuusinen som pianoelev.
2 kommentarer:
Och i bakgrunden ljuder – orlodoffa doschkoff orlodoffa doschkoff...
Precis som Maskinsång:
"(Orlodoffa doschkoff
orlodoffa doschkoff:)
det är maskinen -
jag."
Skicka en kommentar