Johan Lönnroth lär ha blivit medlem i Vänsterdemokraterna, samtidigt som han vill behålla sitt medlemskap i vänsterpartiet. Han tycker att det är för tidigt att ställa upp i riksdagsvalet nu till hösten. 68-årige Lönnroth tycker att valet 2010 blir bättre.
Det fylkas många pensionärer i detta parti som vill beteckna sig som förnyare. Partiet leds av den tidigare riksdagsledamoten Margó Ingvardsson, som hoppade av vänsterpartiet i början av 90-talet.
För övrigt verkar det orimligt att vilja vara medlem i två partier samtidigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Lönnroth och hans gelikar ser det antagligen som ett utslag för stalinism att man inte kan uppbära dubbla medlemskap. När det kommer till Vänsterpartiet, ligger det ofta nära till hands att förklara självklarheter - förbundet mot dubbelorganisering, uteslutningsparagrafer o.s.v. - som stalinism.
Jag har slängt in en länk till dig på min blogg, förresten.
Nu har vi fixat en länk till Frihet & Framsteg. Bloggare i alla länder - förenen eder!
Om V hade haft minsta lilla gnutta av stalinism i sig så kan jag säga att det hade varit ett skäl att överväga att byta partibok.
Nu har ju du och jag sedan gammalt en skild uppfattning om "stalinism" :)
Lönnis hade ett konstig uttalande i flamman om VD häromveckan.
"Johan Lönnroth, ordförande Vägval vänster:
- Vi behöver ett brett, öppet, frihetligt socialistiskt parti i Sverige. Det ska också kunna attrahera vänsterliberaler av den sort som röstar på Radikale venstre i Danmark. De som nu startat Vänsterdemokraterna kan vara en viktig del av ett sådant parti. Men jag tror de har minimala chanser i årets riksdagsval. !!!!!!Kanske kan den partilösa vänstern, vänstersocialister i v, självförvaltare i s och de folkpartister!!!! som ogillar sitt partis högerpolitik skapa ett sådant parti inför valet 2010."
Folkpartister?????
Kolla gärna in min blogg där jag beskriver Vänsterdemokraterna i Gnestas skumraskaffärer.
Delar av inlägget finns också på centrala Vänsterpartiets debattsida.
Att vilja attrahera folkpartister är inget nytt inom delar av vänstern. Jag menar, till stora delar utgörs ju Ordfront-vänstern av mänskligarättighetsliberaler. En fd- partikamrat - som lämnade partiet och sin auppdrag vid årsskiftet - tyckte att ett av problemet med att flera av oss var kommunister, var att kunna attrahera t.ex. lärare i egenskap av folkpartister. Jag försökte få honom att förstå att lärarna är intressanta i egenskap av sin position i "produktionen", men det köpte han inte.
Inget ont över honom i övrigt, en mycket sympatisk kamrat även om vi inte alltid kom överrens.
Jag har inget emot att vänstern ska vara bred och högt i tak, men det finns gränser.
Vi måste ju finnas på samma värdskarta.
Radikala sossar, vänstersocialister och kommuninster borde kunna komma överens väldigt bra.
Men folkpartister???
Jag är inte så arg som jag låter, men det trodde jag inte ens om Lönnroth som är en bra analytiker i många fall. Han har varit i varje fall, numera vet man inte var man har honom. Han glider mer och mer över till det ljusblå, jag känner massor med sossar som är en hel del rödare än honom.
Jag hör för visso till de elaka traditionalisterna, men jag anser att etiketter borde betyda ganska lite. Vi borde ena oss och sluta kasta skit på varandra och rikta glöden mot Alfons Åbergkopian Reinfeldt och hans vänner. Då ska vi inte hämta kraft från Reinfeldts mörkt blå skattesänkarkompisar
Frågan är om man vinner största slagkraft genom att samla vänstersossar, vänsterreformister och kommunister i ett parti.
Olika tider kräver olika organisationsformer. Lär av Marx, Engels och Lenin.
Ibland kan ett steg av verklig rörelse betyda mer än hundra partiprogram.
Finns det just nu, i denna stund, något som kan vinna större politisk slagkraft än att samla vänstersossar, vänsterreformister och kommunister i ett parti?
Skicka en kommentar